"Gengångare" av Jo Nesbø

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 561
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Gjenferd
Översättare: Per Olaisen
Serie: Harry Hole 9
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2013





Första meningen: Skriken kallade på henne.

Baksidetext
Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman. Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen - Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. I Oslo har polisen samordnat en stor insats mot narkotikaförsäljningen på gatorna och lyckats minska heroinet kraftigt. Men i dess ställe har fiolin dykt upp, en drog som ger färre dödsfall men är desto mer beroendeframkallande. Det som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry inte kunnat förutse.

Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand. Ingen vill komma i deras väg och ingen vill avslöja något om dem eftersom det är med livet som insats.

Men alla spår pekar i en riktning - till mycket högt uppsatta personer i staden.

Min kommentar
Nionde boken om Harry Hole och de flesta andra deckarserier börjar kännas uttjatade och lite trötta vid det här laget. Så icke när det gäller Jo Nesbø. På något sätt lyckas han göra det nytt och ännu lite bättre. Det är helt enkelt olidligt spännande.

Jag är förbehållslöst helt förlorad i Harry Hole, vilket kanske färgar mitt omdöme, men det här är bra, kanske den bästa i serien. Hole är en underlig person, han är macho och stentuff (inget biter på honom, han syr ihop sina egna sår och även om han slagits nästan till döds så tar han upp jakten igen, senast dagen efter). Samtidigt är han en otroligt känslig människa, med stora, öppna sår i hjärtat. Han är extremt principfast och hans uppfattning om rätt och fel ruckar man inte på. Kort sagt, jag bryr mig om Harry och jag hade gärna haft en sådan vän. Han är definitivt någon att hålla i handen när åskan går och han går bokstavligen genom eld för nära och kära. För mig känns det här som en lite annorlunda Harry Hole-bok, med mörkare mörker och ljusare ljus.

De kursiva kapitlen, som jag generellt inte har något emot, tillför extra mycket i den här boken. Man kommer riktigt nära. Personteckningarna, som brukar vara bra, är ännu bättre. Jag tycker jag får lära känna alla karaktärerna, som är relativt och föredömligt få, på ett djupare plan. Till och med råttan, vilkens perspektiv gör det ännu läskigare. Om man nu ska leta efter något negativt så är det alla referenser i Oslo som gör det lite jobbigt att läsa, det hade hjälpt om man haft lokalkännedom, vilket jag inte alls har. Och kanske Harry Holes överlevnadsförmåga. Men jag är beredd att förlåta allt bara för att det är så bra, finurligt, genomtänkt, spännande, snillrikt, oförutsägbart... och helt enkelt alldeles lysande. Ett litet frågetecken bara; vem var egentligen mannen på kyrkogården i slutet?

Man alltså, slutet?! Hade jag inte hört så många desperata rop förra året när boken var ny så hade jag blivit helt förtvivlad. Allt är glömt och förlåtet Harry. Kom tillbaka!

Boktipsets estimerade betyg var 4.4. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Gengångare: Bokbrus, Lotten och Booze'n'Books.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.