Bok: Nora Webster av Colm Tóibín

Författare: Colm Tóibín
Titel: Nora Webster
Genre: Drama
Antal sidor: 374
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Nora Webster
Översättare: Erik Andersson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 oktober 2024




Första meningen: "Du måste vara dödstrött på dem."

Baksidetext
Platsen är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, hennes stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru. Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av en hemsk sjukdom och avlider kort därefter.

Nora blir lämnad kvar själv med ansvar om allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till sin hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne. Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."

Min kommentar
Irland har nog alltid lockat mig, som land och resmål. Det betyder ju att även böcker och film därifrån lockar. Nora Webster är en bok som syntes väldigt mycket att tag, för några år sedan. När jag hittade den på bokrean (2017 😲) så var det inte så mycket att tveka på. I år tog jag med den i min Boktolva.

Efter runt halva boken så börjar jag befara att vi inte är på väg någonstans med den här berättelsen. Den verkar sakna både riktning och mål. I stället så får vi följa en sörjande kvinna, i vardagen, under tre år. Vilket väl i sig är riktning och mål. Bara inte den sorten jag förväntar mig. För övrigt så framgår det inte att det har gått så lång tid, förrän på typ sista sidan.

Dessvärre så är detta ingen särskilt trevlig kvinna. Hon är avig, butter och inåtvänd. Hon har noga räknat ingen social kompetens alls. Inte ens hennes systrar tycker om henne (eller mamma, när hon levde). På något märkligt sätt så är det ändå svårt att inte tycka om henne. Hon verkar ha varit lite nedtryckt av sin älskade man, eller i alla fall så har hon automatiskt tänkt och tyckt likadant som han. Hon får efter hans död lära sig att ta ansvar för sitt eget liv och upptäcker att hon faktiskt kan och måste tänka själv. Fatta egna beslut. Hon är känslomässigt avstängd, men sakta så får hon kontakt med sina känslor igen. Hon bevakar svartsjukt sin egen sorg och låter sönerna hantera allt det på egen hand. Hon är så rädd för att lägga sig i sina barns liv att det i stället blir helt tvärtom. Hon vet i stort sett ingenting om dem och deras liv. De flesta, inklusive hennes barn, verkar vara mer eller mindre rädda för henne.

Man skulle kunna tänka att detta inte alls är en komplicerad historia och det är det väl strängt taget inte. Tyvärr så blir det lite komplicerat på grund av språket. Jag vet inte om det är översättningen eller om det är så i originalet också, men ibland blir meningarna så konstiga att jag måste läsa dem flera gånger. Ibland blir de mer än nödvändigt röriga. Ofta på grund av syftningsfel, tror jag. Det är åtminstone ofta omöjligt att veta vilken hon som menas. Även släktförhållandena är en mardröm för mig. Jag har svårt att hålla isär döttrar, systrar, svägerskor och mostrar.

Nora Webster är lågmäld och långsam. Det händer egentligen ingenting. Så som livet ändå är för de flesta av oss. Det är mycket reflektioner och eftertänksamhet. Jag har lite problem att bestämma mig för vad jag faktiskt tyckte om den, kanske mest för att jag inte var förberedd på vilken typ av bok det är. Om jag någonsin kommer tillbaka till Irland (hoppas, hoppas, hoppas) så kan jag mycket väl tänka mig att läsa något mer av Colm Tóibín och då är jag förberedd på hans stil.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 21 365 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Nora Webster: och dagarna går, Lyrans noblesser och A room of my own