Bok: New York-trilogin av Paul Auster

Författare: Paul Auster
Titel: New York-trilogin
Genre: Drama
Antal sidor: 399
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The New York trilogy
Översättare: Ulla Roseen
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 1987 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 oktober 2024




Första meningen: Det var en felringning som var början till alltihop, telefonen som ringde tre gånger mitt i natten och så rösten i andra änden som frågade efter någon som inte var han.

Baksidetext
I första delen, Stad av glas, blir deckarförfattaren Quinn uppringd av någon som söker detektiven Paul Auster. Plötsligt finner han sig indragen i ett mysterium mer intrikat än något han själv kunnat tänka ut. I den efterföljande Vålnader vill White att Blue ska skugga Black och hålla honom under uppsikt så länge det blir nödvändigt. Från en lägenhet på andra sidan gatan kan Blue se hur Black sitter och skriver. Trilogin avslutas med Det låsta rummet. Fanshawe var berättarens vän under skoltiden men sedan förlorade de kontakten. Så kommer oväntat ett brev från Fanshawes hustru, som skriver att hennes man är försvunnen.

Min kommentar
För över tio år sedan läste jag en bok av Paul Auster, som inte alls passade mig. Eftersom så många verkar gilla hans böcker så tänkte jag att jag kanske borde ge honom ännu en chans (ibland har jag ju fel) och köpte New York-trilogin för många år sedan. När jag satte ihop min Vi möts igen-utmaning för i år så tyckte jag att han kunde platsa där.

I stort sett så är detta tre berättelser, men det är samma historia. Låter det märkligt? Bra. För det är boken också. Jag vet inte om man i det här sammanhanget kan tala om lösa trådar. Hela trilogin är en enda lång lös tråd. Det är oundvikligt att fundera över om han själv visste vad allt handlade om, hur allt hängde ihop. Jag känner mig ytterst skeptisk. Det är en fascinerande historia (eller tre, då), men den försvinner i bruset. Så otroligt många ord för att beskriva ... ingenting.

Vad boken handlar om är oklart. För det mesta är texten otaliga utvikningar och utbroderingar. Det är egentligen mer av det än handling. I stort sett är det en massa ovidkommande babbel. Jag har väldigt svårt för omständliga människor även i verkligheten. De bara slösar med min tid och energi.

För mig känns Paul Austers böcker lite som kejsarens nya kläder. Obegripligt och märkligt betyder inte per automatik bra. Detta är ganska tråkig läsning, men det händer att det glimrar till. Dock kan jag inte förmå mig själv att känna minsta engagemang. Ibland vet jag inte om han är medvetet rolig, men oavsett det så blir det lite småroligt vid vissa tillfällen. Speciellt när en läsares tyckande om en annan bok, Walden, tycks beskriva även New York-trilogin:

Thoreus ord tråkar ut honom och han har svårt att koncentrera sig. Hela kapitel passerar och efteråt inser han att han inte fått ut ett enda dugg av dem. ... Blue trodde att han skulle få en berättelse, men detta är i stället rena pladdret, ett ändlöst orerande om ingenting alls. (s 213).

Ibland gillar jag mystiskt och obegripligt, men här saknas någon typ av mening. Jag förstår inte alls varför karaktärerna känner och handlar som de gör. Det måste vara väldigt jobbigt att vara den här typen av människa. Största delen av texten är bara transportsträckor. Kontentan av det hela hade kunnat rymmas på ett A4-ark. Detta hade kunnat vara skrivet av någon som har rökat på. Rejält. Är det något jag inte gillar och inte sysslar med, inte heller i det verkliga livet, så är det fruktlösa gissningar och spekulationer.

New York-trilogin är som en experimentell övning i meta. Jag kan bara konstatera att han har en berättarstil som är så långt ifrån mig som man kan komma. Själv är jag ingen sökande person, snarare tvärtom (om pragmatisk är motsatsen). Förmodligen måste man vara det för att uppskatta detta. Nu har han fått två chanser, den gode Auster, och det blir inga fler.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 79 418 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om New York-trilogin: och dagarna går, Mösstanten och Bokblomma