Igår var det Skånska deckarmässan, men jag var tyvärr inte där. Min ena fot har bestämt sig för att den inte alls vill vara med och gå. Möjliga promenadsträckan är just nu runt 100 meter, så jag tyckte inte det var något alternativ att ens försöka gå dit. Speciellt inte när de som kör kollektivtrafiken här beslutade sig för att stänga vår hållplats just nu, så den närmaste är ca 800 meter bort. Trist, men det gick inte så bra senast jag inte brydde mig om att jag inte kunde gå ordentligt. Annars är det mesta bra.
Precis som många andra så läste jag Paula Hawkins debut, Kvinnan på tåget, och gillade. Det var nu över tio år sedan och av någon anledning så har det inte blivit fler lästa av henne. Tills nu då. När det var mer månad kvar när alla planerade böcker (plus en) var lästa så plockade jag fram Den blå timmen.
Min smakebit är sida 227:
Att bevara förståndet är en konst.
Det är en teknik. förståndet är något man håller fast vid - släpp efter på greppet för långe, låt sinnet ströva till platser det fruktar, eller platser det längtar efter och man riskerar att det glider en ur händerna. Det finns saker som man, för sin mentala hälsas skull, inte tillåter sig att minnas.
Spännande deckare i brittisk ömiljö.
SvaraRaderaSkottland som miljö är alltid intressant.
RaderaSå trist med foten! Blir spännande att se vad du tycker om boken som jag faktiskt läst.
SvaraRaderaJag börjar närma mig slutet, men är fortfarande inte säker på vart det ska ta vägen.
RaderaTråkigt med en krånglande fot. Hoppas du blir bättre snart.
SvaraRaderaJag har tydligen bara läst Kvinnan på tåget av Hawkins.
Tack! Denna känns inte riktigt lika bra som Kvinnan på tåget.
RaderaÅh nej vilken trist fot, nu när det börjar bli sådant härligt promenadväder också!
SvaraRaderaDet har varit kalasväder här i ett par veckor nu och jag har bara varit ute tre gånger. Långsam promenad till soprummet, men även det var för långt. Just då. Så fruktansvärt trist.
Radera