"Spöa döden" av Josh Bazell

Genre: Thriller
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Beat the reaper
Översättare: Niclas Hval
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Weyler
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 20 februari 2012

Första meningen: Ja, så är jag på väg till jobbet och stannar för att kolla in en duva som slåss mot en råtta i snön och så försöker någon dumjävel råna mig!
Sista meningen: Det har inte jag.

Baksidetext
Peter Brown är en ung, snygg, framgångsrik läkare på ett av Manhattans sjukhus. Där vet ingen om att han en gång, av väldigt speciella skäl, varit hitman åt maffian men tjallat och slussats ut med ny identitet via ett vittnesprogram.

En dag ligger Eddy Squillante i sängen framför honom. Eddy är dödssjuk, men känner igen Peter från förr. Denne får ett ultimatum; antingen räddar du mitt liv, eller så skickar jag mina kompisar efter dig. För Peter gäller nu bara att spöa döden.

Min kommentar
Jag blev oerhört lockad av av liknelsen som användes i "reklamtexten" för den här boken: Om Spöa döden hade varit en film hade handlingen varit en korsning mellan Greys Anatomy och Sopranos, och regissören hade hetat Quentin Tarantino. Vem skulle inte gilla det liksom? Jag såg Pulp fiction framför mig.

Det är mycket möjligt att även Pulp fiction skulle vara dålig som bok och det är lika möjligt att Spöa döden skulle vara bättre som film. För som bok är den faktiskt inget vidare alls.

Fotnoter, där olika uttryck förklaras, stör läsningen. Och det är många uttryck som författaren slänger sig med som behöver förklaras, framför allt medicinska. Förmodligen beror det på att författaren faktiskt är läkare och kanske kände han ett behov av att visa hur duktig han är. Det hoppas friskt fram och tillbaka i tiden, något som gjorde mig väldigt förvirrad i början. Tillbakablickarna leder till slut fram till nutid och upplösningen. Något som också stör mig är referenser till personer och händelser som jag inte alls känner till, men det görs som att jag borde veta precis vad som menas.

Det som sker på sjukhuset och hur personalen jobbar äcklar mig och jag hoppas verkligen att Bazell inte beskriver verkligheten, vilket han i eftertexten hävdar att han inte gör. Då är emellertid skadan redan skedd.

Det är grabbigt och otroligt macho, speciellt i slutscenen, där gränsen överskrids med råge. Tonen och cynismen är kanske rolig de första 50 sidorna, sedan blir det bara förutsägbart och irriterande.

Hur det än är, så var det spännande och det var annorlunda, för det får den i alla fall godkänt. Men jag rekommenderar att vänta på filmen, som tydligen är på gång, med Leonardo DiCaprio som regissör och huvudrollsinnehavare.

Boktipset estimerade betyg var 3.0, jag ger den 2.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Spöa döden: Cattansstrofer, Bokhora och Bernur.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.