Antal sidor: 409
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Victoria Bergmans svaghet 2
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 15 maj 2012
Första meningen: Mardrömmen kommer till Stockholm klädd i en koboltblå kappa, något mörkare än kvällshimlen över Djurgården och Ladugårdslandsviken.
Sista meningen: Det förflutna hinner alltid ikapp, tänker hon.
Baksidetext
Poliskommissarie Jeanette Kihlbergs arbete med att lösa fallen med de döda invandrarpojkarna avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm, på ett i det närmaste rituellt sätt.
Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd. Men, hämnd för vad?
Psykologen Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering. Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation.
Jeanettes fortsatta sökande efter den försvunne Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna. Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jag.
Min kommentar
Jag var helt fascinerad av Kråkflickan när jag läste den och kunde knappt slita mig från läsningen. Den här andra delen är visserligen också bra, men inte alls lika fängslande. Jag upplevde det mer som same, same, but different.
Splatterscenerna var tack och lov inte lika framträdande och visuella, man fick helt enkelt se egna bilder i huvudet. Men det kändes lite som att vändningarna, som ju så klart var där, inte alls var lika överraskande. Jag var ju beredd på att inget var som jag trodde. Och mycket riktigt var det så. En twist, den sista, fick mig att lyfta på ögonbrynet i alla fall. Men för det mesta tyckte jag att det ofast var ganska förutsägbart och kanske även lite segt emellanåt. Man fick lära känna karaktärerna lite djupare och några fler mord hanns med, men sedan var det inte mycket mer. Jämfört med överljudshastigheten i Kråkflickan så var tempot rejält långsammare här och faktiskt kändes det mest som en transportsträcka till tredje och sista delen.
Det är i alla fall skönt att relationen mellan Jeanette och Sofia behandlas som vilken relation som helst och inga billiga poäng tas i det politiskt korrektas namn. Mycket samhällskritik får vi på köpet och faktiskt även lite pekpinnar ibland, tyvärr. Jag uppskattar inte alls när jag blir skriven på näsan vad jag ska tycka och tänka. Inte ens när jag faktiskt håller med.
Och Jens Hurtig? Vem är han egentligen? Kommer det en twist med honom också? Han verkar bara för bra för att vara sann. Och när något verkar för bra för att vara sant, då är det oftast så.
Kommer jag att läsa den tredje delen, Pythians anvisningar? Jajamän!
Boktipsets estimerade betyg var 4.6. Jag ger den 3.5.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Hungerelden: Bokoholist, Lottens bokblogg och Bokfetischist.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.
Håller med dig att denna kändes som en transportsträcka men jag kommer också läsa trean så klart:-)
SvaraRaderaJag ska försöka vänta tills trean kommer i pocket, vi får se hur det går :)
RaderaSå tyckte jag också om nr 2, men slutet var en liten cliffhanger.Så man vill definitivt läsa trean..
SvaraRaderaMia
Ja, det var ju den där sista twisten som fick mig att tappa hakan lite.
RaderaStämmer bra med mina intryck!:-D
SvaraRaderaGreat minds think alike :)
Radera