Månadens resmål ligger i en väl samlad klump här uppe i norr och den träffbilden är nog egentligen ganska typisk för mig.
Resan börjar i Engelsfors, en ort som jag faktiskt trodde inte fanns, men när jag googlade så dök den minsann upp i Dalarna. Här fanns det gott om häxor och demoner och jag bara gissar nu, men jag tror att jag inom en inte alltför avlägsen framtid kommer tillbaka till Engelsfors för att fortsätta kampen mot det onda. (Cirkeln)
När jag ändå var en bit upp i Sverige så fortsatte jag norrut till en liten by någonstans i Sundsvalltrakten. Exakt var vet jag inte. Här tog jag in på ett litet pensionat och fick uppleva ett relationsdrama med övergiven kvinna med tonårig dotter som träffar ny man (?) och grannar av allehanda slag. (En sannolik historia)
Sedan var det slut på lugnet när turen gick till Oslo, via en avstickare till Hongkong. Det här var en riktigt grym historia som spred ut sig till bland annat Tyskland och Kongo. Ett raffinerat tortyrinstrument spelar en stor roll. (Pansarhjärta)
Inte fullt så grymt, men ändå otäckt blir det i Bohuslän i trakten av Nödinge-Nol, där "fula gubbar" springer runt och med ett triangeldrama som börjar bli rätt tröttsamt. (Den röda damcykeln)
Nästa mål är faktiskt flera stycken, allt ifrån Norrland till norra Polen. Här har kvinnokampen kontra religionen huvudrollen och den stora frågan är om alla människor ska ta ansvar för sig själva eller om det är upp till andra hur du ska leva ditt liv. (Klockan 21:37)
Det framgick inte riktigt var nästa resmål låg någonstans, men jag gissade Åland. Där i skogarna sprangs det omkring i ett feberdrömsliknande töcken och vad som var verkligt eller ej vet man inte så noga. (Alltid skogen)
När jag sedan kom till Dublin blev det sorgligt på riktigt. Hur gör man egentligen för att komma tillbaka till livet när man förlorat sin partner och själsfrände? (PS: Jag älskar dig!)
På Shetlandsöarna har jag ju varit förut i litteraturens värld, men den här gången hamnade jag på den mest avlägsna ö och där blev jag fast i en höststorm. Som vanligt njöt jag av miljöbeskrivningarna, trots mordfallen. (Blå gryning)
Från Shetlandsöarna är det ju inte så långt till Island och dit bar det härnäst. Där mördades en liten thailändskättad pojke och det verkar finnas främlingsfientlighet även på Island. (Vinterstaden)
Visa April 2012 på en större karta
Tycker det är så himla kul att läsa dessa små berättelser :)
SvaraRaderaTack :) Jag tycker det är kul att sätta pinnar på kartan.
RaderaKul att idé att sätta böckerna på en karta. :) Själv läser jag väldigt mycket svenskt.. Det skulle bli en väldigt grötig karta..
SvaraRaderaDå kan man ju zooma in över Sverige i stället för att ha med hela världen. Mina pinnar är ju inte speciellt utspridda heller, jag gillar svenska författare :)
Radera