"Kritikern" av Dean Koontz

Genre: Thriller
Antal sidor: 336
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Relentless
Översättare: Helena Prytz
Serie: -
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 januari 2013






Första meningen: En sak har jag lärt mig.

Baksidetext
Litteraturkritikern Shearman Waxx vet hur man dödar en bok med ett par väl valda och syrliga ord. Och snart kommer en olycklig författare upptäcka att det inte är det enda han är kapabel att döda

Den bästsäljande författaren Cubby Greenwich har allt han kan önska sig; en framgångsrik karriär och en underbar familj bestående av frun Penny, barnboksförfattare och illustratör, sonen Milo samt hunden Lassie. Cubby vet att han inte borde bry sig om en dålig recension av en annars väldigt hyllad bok trots att den är publicerad i landets största tidning samt skriven av den fruktade och tillbakadragna kritikern Shearman Waxx.

Cubby beslutar sig således för att ignorera Waxx. Men så en dag råkar han stöta på honom på en restaurang när han äter lunch. Det som börjar som ett oskyldigt sammanträffande eskalerar snart till en fruktansvärd mardröm där Cubby och hans familjs liv är i fara.

Min kommentar
Under ungefär drygt tio års tid, hela 90-talet och lite till, slukade jag i stort sett allt som fanns av Dean Koontz. Hans böcker var så där härligt nervpirrande och manade till sträckläsning. Sedan vet jag inte vad som hände, antingen började Koontz skriva sämre eller så krävde jag mer av läsningen. Kritikern är ett litet steg tillbaka till den där kittlande tvångsläsningen. Det är kanske inte "bra" litteratur och inte heller speciellt sannolikt, men jösses vad spännande.

Den sedvanliga speciella och intelligenta hunden är tillbaka också, hon är otroligt charmig och jag hade gärna haft en sådan hund. Fast jag är en katt-person. Tyvärr har Koontz också stoppat in en sexåring, Milo, som är så otroligt skärpt att han redan tagit högskoleexamen. Eller något ditåt. Nog för att det finns överintelligenta barn, men det måste ju finnas gränser. Han är inte speciellt trovärdig. Inte heller pappan, Cubby, känns verklighetstrogen. Han är en fullständigt teknisk idiot. Till skillnad från sin son då. Tydligen kan Cubby få den enklaste maskin att explodera. Eller värre.

Men det gör inget. För här flödar ironi och cynism, något som får mig på fall varenda gång. Och något jag faktiskt aldrig trodde skulle hända drabbade mig. Koontz har blivit insiktsfull och tre oväntade sanningar, enligt mig, dök upp från ingenstans.

Oväntad sanning #1 (sid 12): Radiovärdar, både programledare och traditionella diskjockeyer, gör bättre intervjuer än tv-människorna. Det är sällan en intervjuare på tv har läst boken i fråga, men åtta av tio programledare på radio har gjort det. Radiofolket är både smartare och roligare och ofta rätt ödmjuka. Jag vet inte hur det sistnämnda kommer sig, förutom att man kanske blir mer känd när folk känner igen ens ansikte om man dyker upp i rutan regelbundet. Detta uppmuntrar till en stolthet som övergår i arrogans.

Oväntad sanning #2 (sid 31): Nuförtiden är de flesta restauranger bullriga som en trum- och cymbalfabrik som har invaderats av tvåhundra schimpanser med siktet inställt på att banka. Dessa etablissemang undviker ljuddämpande utformning och material med förevändningen att kakofonin ger gästerna känslan av att befinna sig på ett hippt, trendigt ställe. I själva verket lockar sådana restauranger den typen av gäster vars blotta existens, i sådana mängder, bevisar att vår civilisation är utdöende [...] De gillar att höra sitt eget skriande och verkar övertygade om att ju mer högljudda de är, desto mer vill alla åskådare förtvivlat gärna tillhöra deras klick.

Oväntad sanning #3 (sid 128): De enda monstren som finns i denna värld är de som tas för mänskliga, som kastar skuggor och reflekteras i speglar, som ler, talar om medlidande och fäller övertygande tårar.

Jag bryr mig inte om att motivet är krystat eller att allt går överstyr och spårar ur, det här är vansinnigt spännande och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken.

Den här boken lästes inom ramen för inte mindre än två utmaningar: Böcker om böcker samt Spänningsutmaningen.

Boktipset hade inget estimerat betyg. Endast 14 personer hade betygsatt boken och genomsnittet var 3.71. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kritikern: Ikon, Kim M. Kimselius och Low life.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.