December blev mängdmässigt en bra månad. Kvalitetsmässigt blev det lite så där, jag hade i alla fall förväntat mig mer. Spridningsmässigt (geografiskt) blev det en smärre katastrof. Genremässigt, däremot, är det nog den bästa månaden någonsin.
Månaden börjar i Stockholm, där en gammal pensionerad polis får en stroke när han ska äta sin zigeuner wurst med surkål och fransk senap. På sjukhuset ber hans läkare honom att titta på ett 25 år gammalt brott, då en liten nioårig flicka mördades. Brottet är preskriberat, men Lars Martin Johansson kan inte motstå en härlig gåta. Preskriberad eller ej. Stroke eller ej. (Den döende detektiven)
Jag reser över Atlanten och hamnar till slut på ett väldigt ödsligt ställe i vildmarken i Canada. Ledningsgruppen för ett stort amerikanskt företag har åkt dit för att pyssla med lite teambuilding. Dock får de sällskap av några män som tänkt slå mynt av så många högdjur. De har inte räknat med att det finns en McGyver-typ med i gänget. (Bytet)
Tillbaka i Sverige och Oskarshamn mördas en läkare på sjukhuset och jakten på mördaren börjar. Vad kan motivet vara? Hon (ja, den mördade läkaren är en hon) var ju något av en slampa (och minsann, en kvinnlig författare), kan det ha något med det att göra? (Sista jouren)
Nästa resmål är egentligen flera, men mestadels är de i Sverige. Här får jag stifta bekantskap med monster och allehanda otäcka saker. (De odöda)
Återigen reser jag över Atlanten och nu hamnar jag i Colorado, bland bergen och skidåkarna. Här hamnar även Jill, som lämnat sin man efter att hon hittade honom i sängen med någon som inte var hon. I den lilla byn i bergen hittar vi ski bumsen, som låter mycket och illa, men är ofantligt godhjärtade, pappan som mist sin fru och deras dotter och, icke att förglömma, den kloke mannen på berget. (Sparkle)
Jag håller mig kvar i USA, där jag delar min tid mellan Texas och Iowa. Många år är det som går (nästan 100) och jag träffar på de mest märkliga människor, halvmänniskor och icke-människor. Mycket splatter och kroppsdelar som flyger åt alla håll blir det. (De första tolv)
Resan går tillbaka till Stockholm, där jag träffar en man som gillar kvinnor med amputerade kroppsdelar, hans homosexuella, kvinnliga vän (med alla kroppsdelar i behåll) och, naturligtvis, en kvinna som inte har alla kroppsdelar i behåll. (Udda)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar