"Sanning" av Peter Temple

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 397
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Truth
Översättare: Johan Nilsson
Serie: -
Förlag: Kabusa böcker
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 december 2014






Första meningen: På Westgate Bridge, bakom dem en lägenhet i Altona, en död kvinna, egentligen en flicka, smutsigt hår, rödfärgat, ljust vid rötterna, hon hade blivit knivhuggen fler gånger än man kunde räkna, magen, bröstet, ryggen, ansiktet.

Baksidetext
Stephen Villani, den ärrade chefen för Victoriapolisens mordrotel, kallas till en lyxvåning i centrala Melbourne. I ett badkar av glas ligger en ung kvinna med bruten nacke.

Det visar sig att den kvävande heta staden ruvar på fler döda kroppar. När tre män, till synes utan koppling till kvinnan i det fashionabla höghuset, hittas brutalt lemlästade blir det uppenbart att Villanis ansträngningar att hitta de skyldiga motarbetas, både av människor med makt och av människor i hans närhet. Dag och natt lever Villani med sitt arbete, med blodet och smutsen, sorgen och vreden.

Min kommentar
Det är inte alltför ofta jag läser något från Australien, så jag blev väldigt nyfiken på Peter Temple för något år sedan. Egentligen var det nog hans Mörk kust jag blev sugen på när jag läste om den, men det var Sanning som jag hittade i bokhandeln. När jag såg att Sanning gjorde att Peter Temple fick Australiens främsta författarpris och att den dessutom var nominerad till Årets bästa översatta deckare 2011 av Svenska Deckarakademin så var jag ändå ganska nöjd.

De tre första sidorna får mig nästan att sluta läsa och jag tänker att det inte finns någon möjlighet alls att jag står ut i nästan 400 sidor. Det är bara en hel hög med namn på fullkomligt okända personer och referenser till händelser som jag inte känner till. Dessutom skrivet på ett sätt som gör det nästan omöjligt att hänga med. Först tänkte jag skriva det här inlägget på samma sätt som boken är skriven, men jag gav upp och hittade i stället någon som redan gjort det. Om du vill få ett exempel på språkbehandlingen så kolla in detta. Det är olidligt.

Den här boken innehåller det mesta av det jag inte gillar. Det vimlar bland annat av karaktärer, av vilka hälften verkar vara något slags polis. De flesta poliser verkar dessutom vara någon typ av chef. Många av dem dyker upp bara lite sporadiskt, men visar sig sedan ha betydande roller. Ingen av dem får jag någon som helst känsla för. Berättelsen innehåller nästan lika mycket tillbakablickar som nutid och för att göra det hela ännu värre så är dåtiden inte separerad från nutiden på något sätt, allt blandas huller om buller, vilket gör det väldigt svårt att veta var de börjar och slutar. Här finns också mängder av fullständigt kryptiska referenser till saker som tydligen hänt tidigare och flera gånger så får jag känslan av att det måste finnas en bok innan denna. Det finns det inte. Visserligen hänger den löst ihop med Mörk kust, men huvudpersonen i Sanning har bara en biroll i Mörk kust. Det kan ju ändå vara så att en del av det som refereras till finns med där, det vet jag inte och tänker inte heller ta reda på. Alltihop kryddas dessutom med massa obegripliga uttryck, som möjligtvis kan vara australiensisk slang, och mycket lokal politik, som jag inte alls förstår.

Detta är det svartaste svarta och det finns inte minsta ljuspunkt. Det finns inga fantastiska miljöbeskrivningar som kan lyfta upp humöret, jag kan i stort sett befinna mig var som helst i världen (där det är olidligt varmt och stora skogsbränder rasar). Min bild av australiensare, som hittills varit väldigt positiv, svärtas ner totalt. De är tydligen macho-idioter allihop. Ingen är sympatisk.

Med detta sagt så finns det en del svart humor, som tilltalar mig, och efter de första 100 sidorna eller så blir det också lite spännande. Om man bortser från den töntiga sidohistorien med branden, familjen och slutet. Jag gillar ändå hur det hela knyts ihop och faktum är att jag tycker om historien, bara inte sättet den berättas på.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 1,9 (beräknat på 30 betyg).
På Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 1251 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sanning: Bokberoende, Läsa & Lyssna och Annika.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.