"Sfinx" av Christine Falkenland

Författare: Christine Falkenland
Titel: Sfinx
Genre: Drama
Antal sidor: 222
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 juli 2016




Första meningen: Kära Claire, så skulle jag kunna skriva.

Baksidetext
Hon, den första hustrun, riktar sig i brev till Claire, kvinnan hon inte kan släppa taget om, kvinnan som nu är gift med hennes Felix. Han, som skulle ha varit pappa till den son som aldrig föddes, han som kränkte och förnedrade och inte lämnade någon plåga oprövad. Claire och Felix blir den himlakropp som allting kretsar kring, deras välstånd och lycka - Claires skönhet, sonen med de blåaste ögon - överskuggar till slut både det egna konstnärskapet och vardagen tillsammans med dottern Ma och blir till en stor bitterhet. Hon iakttar och smyger, tar sig in i familjens sommarhus, fläckar och smutsar ner. Hon kommer nära.

Min kommentar
För några år sedan var den här boken stor i bokbloggosfären. Jag hade nog inte riktigt klart för mig vad det var för typ av bok, men när jag hittade den på bokrean 2013 så slank den med. Lite förvånad, och besviken, blev jag när jag upptäckte att den är en sorts brevroman.

Jag säger en sorts brevroman, för här handlar det bara om en enda persons brev. Det är alltså ingen brevväxling. Det är också oklart om breven skickas, men jag utgår från att de inte lämnar brevskrivarens hem för om någon hade fått sådana här brev så skulle det nog ha blivit åtminstone ett litet pådrag med polis och annat. Jag hade blivit livrädd om jag hade fått brev som liknade dessa.

Lite överraskad blir jag när jag upptäcker att vi befinner oss i mitt älskade Göteborg, men det spelar ingen större roll. Det kommer bara små glimtar från välbekanta platser. Inte heller får man någon som helst dynamik mellan olika personer. Allt vi får veta får vi veta av denna kvinna som skriver breven. Dessvärre är hon nog inte speciellt pålitlig. Det här handlar inte om en försmådd och lämnad kvinna utan mer en fullblodspykopat.

Allt börjar ändå ganska ofarligt, även om jag inte kan tycka att det är normalt, men det eskalerar och mot slutet är det i stort sett bara svammel. Inget händer utan denna namnlösa kvinna bara skriver brev. Det är faktiskt också lite oklart om det är ett helt osannolikt långt brev eller om varje "Claire" är början på ett nytt. Jag orkar inte ens räkna hur många det blir då, men säkert närmare hundra. Det är enformigt och repetetivt, bara samma ältande. Hela tiden och oavbrutet. För mig, som inte går igång på det som många kallar för vackert språk, så har inte den här boken speciellt många förtjänster. Den började bra, men sedan spårade den bara ur och blev konstig. Annars hade den nog kunnat skrämma mig mer.

När boken är utläst har jag en hel uppsättning frågor, men inga svar. Överhuvudtaget. Man får egentligen inte veta något alls. Hur längesedan var det som de gick isär? Hur gamla är barnen? Under hur lång tid utspelar sig allt detta? Skickas breven? Är det ett eller flera brev? Och så vidare och så vidare.

Det här är en typisk bok som man bara älskar om man gillar mörkaste mörkt, att dyka ner i det innersta av en mycket sjuk person och det så kallade vackra språket. Själv är jag alldeles för pragmatisk och saklig för att gilla detta.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 och genomsnittet 3,36 (beräknat på 79 betyg).
På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 29 betyg).
Jag ger den 2,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sfinx: Bokblomma, med näsan i en bok och Bokstävlarna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.