onsdag 9 maj 2018

"Hemmets trygga vrå" av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Hemmets trygga vrå
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Close to home
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawles 1
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 april 2018




Första meningen: Det börjar mörkna och den lilla flickan fryser.

Baksidetext
Åttaåriga Daisy, utklädd till tusensköna, försvinner spårlöst under en fest. Föräldrarna Sharon och Barry anmäler henne försvunnen sent på kvällen. Men när polisen granskar foton från festen ser de att det inte är Daisy som springer runt i tusenskönadräkt, utan ett annat barn. Ingen på festen verkar ha sett Daisy och ingen verkar ha saknat henne. Var hon ens på festen?

Kriminalkommissarie Adam Fawles leder en utredning som gång på gång ändrar riktning när det visar sig att inget är som det först ser ut. En utredning som hela tiden också påminner honom om det barn han själv har förlorat.

Samtidigt tickar klockan för Daisy, och hoppet om att återfinna henne i livet blir allt mindre.

Min kommentar
Den här boken fick jag ögonen på när jag gick igenom intressanta boksläpp i januari. Ett par veckor senare så dök den plötsligt upp på hallmattan och jag blev riktigt glad. Ännu gladare är jag nu när jag har läst den och upptäckt att detta tydligen är första delen i en serie. Yay!

Berättelsen består av två trådar, skulle man kunna säga. En som går framåt, i nutid, och en tråd som berättar om Daisy, som går baklänges (i stort sett). Det gäller att hålla koll på datumen här. Ibland dyker det även upp tidningsartiklar, Facebookinlägg och tweets. Den biten kändes ganska onödig, alternativt kunde den ha fått större plats.

Många gånger under läsningen fick jag en känsla av att jag hade missat en del, typ ett pilotavsnitt, för det kom en hel del referenser till Adam Fawles tragiska bakgrund. Även om man inte fick allt helt klart för sig så framträdde bilden av honom ganska tydligt till slut. Han är en intressant karaktär och precis i min smak med sin träffsäkra och lite ironiska humor. Jag hoppas verkligen få läsa mer om honom. Mitt största problem var att komma ihåg att han var man, jag såg hela tiden en kvinna framför mig. Varför har jag ingen aning om, men det är inget som boken ska lastas för.

Som vanligt i en brittisk deckare så är persongalleriet stort. Väldigt stort. Cara Hunter lyckas hålla ordning på dem utan att det blir det minsta rörigt för mig. Kanske mest beroende på att alla är så tydliga. Familjen som är i fokus här är en riktigt tragisk historia med två förfärliga föräldrar som får mig att känna att vissa människor inte borde få ha barn. Det är inte speciellt ofta man/jag blir berörd av en deckare, men detta är ett rejält undantag.

Det här är så spännande och ovisst att det knappt gick att lägga ifrån sig boken. Visserligen hade jag nästan ända från början en egen teori om vad som hade hänt (som faktiskt stämde), men fem sidor från slutet så var jag fortfarande inte säker. Det är ett stort plus.

Till min stora glädje såg jag att andra delen släpps i sommar (på engelska) och jag förväntar mig att även den översätts. Snabbt.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 4,1 (beräknat på 8 betyg).
Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 11 155 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Hemmets trygga vrå: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

8 kommentarer:

  1. Kul att du också tyckte den var så bra :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt omöjligt att inte gilla den :)

      Radera
  2. Åh, den låter lockande samtidigt som jag är rädd för att den är allt för obehaglig. Tror du att jag skulle gilla den?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror definitivt att du skulle gilla den :) Kanske är jag inte rätt person att uttala mig om obehaglighetsfaktorn i böcker, men jag tycker inte att den är obehaglig alls, inte på det viset. Mer berörande :)

      Radera
    2. Det låter bra! Texten låter helt ok men framsidan (bilden) känns mer obehaglig :).

      Radera
    3. Jag känner egentligen inte att omslaget har med själva historien att göra, nu när jag tittar på det :)

      Radera
  3. Jag trodde också jättelänge att huvudpersonen var en kvinna! Så himla intressant, varför liksom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det sant? Det är ju jättemärkligt. Jag fick påminna mig hela tiden om att det var en man.

      Radera