Originaltitel: Rocketman
Genre: Biografi
Regissör: Dexter Fletcher
Manus: Lee Hall
Skådespelare: Taron Egerton, Jamie Bell, Richard Madden, Bryce Dallas Howard, Gemma Jones
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 121 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 3 december 2020
Handling
Rocketman är en storslagen musikalisk fantasi om den otroliga historien kring Elton Johns genombrottsår. Filmen följer den fantastiska resan från det blyga pianospelande underbarnet Reginald Dwight till internationella superstjärnan Elton John. Denna inspirerande berättelse - tillsammans med Elton Johns mest älskade låtar som utförs av stjärnan Taron Egerton - skildrar historien om hur en liten stadspojke blev en av de mest ikoniska figurerna i popkulturen.
Min kommentar
Jag vet egentligen inte varför jag inte omedelbart kastade mig över den här filmen när den kom. Ända sedan jag hörde min första Elton John-låt (1973, när jag en eftermiddag klev på skolbussen spelades Goodbye yellow brick road, och ja, jag minns det som igår) så har jag varit ett fan. Han tonsatte i stort sett hela min uppväxt. Först tänkte jag att man kunde ju streama den, men sedan slog det mig... om jag äger Bohemian Rhapsody så måste jag ju bara äga även Rocketman.
Överraskande nog så är detta mer en musikal än en biografi. Berättartekniskt är den mer lik Mamma Mia än Bohemian Rhapsody. Musiken blir mer en del av berättelsen än att låtarna dyker upp i rätt ordning. Det gjorde mig lite besviken. Jag får känslan att man hastar över/förbi det som (trots allt) måste ha varit positivt och fokuserar bara på elände och svärta. För mig hade det varit mer intressant med ett annat fokus, mer om låtskrivande och mindre om knark och droger.
Jag kan inte påstå att jag har järnkoll på Elton John och då särskilt inte hans uppväxt. Om det var så han hade det som barn... jag blir så oerhört ledsen. Inget barn borde behöva ha det så. Som vuxen framställs han inte direkt i någon positiv dager, han är väldigt självömkande och ser sig själv som ett oskyldigt offer. Bernie Taupin verkar ha varit hans enda sanna vän och till och med han blir illa behandlad.
Taron Egerton gör rollen som Elton John bra, trots att han inte sjunger som Elton. Men det gör ju ingen. Jag gillar att filmen slutar där den slutar. Resten kan få komma i en annan film. Med mer fokus på musiken.
Elton John har massor av låtar som får mig att gråta bara jag hör dem så det blev en del tårar. Många gånger är det bara subtila referenser till någon låt, några få toner på ett ensamt piano. De flesta känner jag igen direkt. Kanske blir Rocketman bättre då, mer berörande.
P.S. Inget av mina nyckelord verkar passa in på filmen. Vilket inte alls antyder att filmen är dålig. Det är mina nyckelord som inte täcker in allt.
På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 191 930 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 130 977 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
Jag var tvungen att kolla en extra gång, men visst hade jag sett den. För ett år sedan. Och tyckte den var berörande (betyg 7,5/10). Men det var först när jag läste din text som jag kom ihåg en del scener.
SvaraRaderaJa, jag är sen på den och kan inte för mitt liv förstå varför. Förmodligen just för att den mer liknar Mamma Mia än Bohemian Rhapsody och Elton John är ett känsligt ämne för mig. Jag har liksom gillat hans musik sedan jag var typ 9 år.
Radera