Titel: Ondskans innersta väsen
Genre: Thriller
Antal sidor: 396
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: La sostanza del male
Översättare: Helena Monti
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 maj 2023
Första meningen: Det är alltid så.
Baksidetext
Tre bybor hittas lemlästade i en bergsklyfta i norra Italien. Trettio år senare bestämmer sig en amerikansk dokumentärfilmare för att ta reda på vad som egentligen hände. Men snart börjar han ana att invånarna i den avlägsna alpbyn undanhåller sanningen om trippelmordet – och att något fasansfullt ruvar i den enorma bergsklyftan, något som aldrig borde ha återuppväckts.
I Ondskans innersta väsen är de idylliska bergen i norra Italien mystiska och hotfulla. Här har våldet härskat i decennier, och byborna är slutna och på olika sätt fortfarande drabbade av det gamla trippelmordet.
Min kommentar
När semesterresan till Italien äntligen såg ut att bli av så började jag leta efter något italienskt att läsa. Tyvärr så hade jag inget som utspelade sig där jag skulle befinna mig (Sorrentohalvön och trakterna där omkring), men jag hittade en som utspelar sig i norra Italien, Ondskans innersta väsen, där jag ju varit ett par gånger så det skulle kanske ändå bli lite igenkänning.
Miljön här är inget annat än fantastisk och jag vill omedelbart boka en resa till Sydtyrolen, som jag ändå har åkt igenom några gånger. Trots att det händer en del hemska saker här. I alla fall i boken. Naturen blir en helt egen karaktär, som spelar en viktig roll. Ibland är den himmel. Ibland är den helvete.
Tonen i boken är otroligt grabbig. Ibland blir det nästan lite skämskuddevarning. Dialogerna (som det finns väldigt många av) är också en grej som ger mig lite obehagskänslor. De flesta skaver på något sätt, men särskilt mycket skaver de som huvudpersonen har med sin dotter och sin kompanjon.
Det är en synnerligen spännande teori som kastas fram och jag blir allt lite fascinerad av den. En sådan varelse har ju tydligen funnits, upptäckte jag. Jag blev mycket orolig för det som väl måste betraktas som ett övernaturligt inslag, men det höll sig på rätt sida gränsen hela tiden.
Upplösningen var något oväntad och överraskar faktiskt. Mycket snyggt! Jag gillar i synnerhet att det är så mycket faktaletande och insamling av information, det är ju liksom så man gör. Även om det hoppas över i många böcker. Jag har dock kanske lite svårt att köpa att en ouppklarad massaker på tre personer skulle behandlas på det här sättet. Men ja, i isolerade byar händer de mest underliga saker. Mord borde dock inte vara en lokal angelägenhet.
Ondskans innersta väsen har en alldeles för lång startsträcka, det tar på tok för lång tid innan det händer något. Första halvan är inte direkt seg, men inte heller särskilt intressant. Sedan blir det mer spännande, med mer ett krypande obehag än nagelbitande spänning. Luca D'Andrea har tydligen skrivit en del manus för film/serier och jag är nog lite förvånad över att den här boken inte har blivit filmatiserad än. Den skulle göra sig mycket bra som film.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 4 336 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Ondskans innersta väsen: Bokdivisionen, hyllan och DAST Magazine.
Hade ju inte hört talas om den här boken alls, men om det blir en resa till Italien kanske det är något att fundera på då.
SvaraRaderaJa, den är inte helt oäven 🙂 Det finns ju en del italienska böcker, numer.
Radera