Bok: Falska vänner av Jane Harper

Författare: Jane Harper
Titel: Falska vänner
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 348
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Force of nature
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: Aaron Falk 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 juni 2025




Första meningen: Efteråt kunde de fyra kvinnor som var kvar egentligen bara enas om två saker.

Baksidetext
Fem kvinnor ger sig ut på vandring i den australiensiska vildmarken för att stärka lagandan. Dag två går de vilse. När de kommer tillbaka är de ordentligt omskakade med öppna sår och ormbett. Och en person saknas: Alice, den manipulativa och illa omtyckta kollegan med stora ambitioner. Poliskommissarie Aaron Falk kallas in, då han utreder det företag kvinnorna jobbar på – Alice är hans kontakt från insidan.

Under förhören med de fyra kvarvarande kvinnorna växer en långt ifrån smickrande bild fram om maktmissbruk och misstro, om giftiga relationer och svek. Ju djupare Falk gräver, desto mer inser han hur farligt det kan vara med brutna förtroenden, särskilt bland panikdrabbade människor. Samtidigt börjar tiden rinna ut för dem att hitta Alice vid liv – Alice med alla hemligheter ...

Min kommentar
För ungefär fyra år sedan läste jag första delen i den här serien, Hetta. Det kan man ju tycka inte är så längesedan, men jag minns inte mycket (inget alls, faktiskt) av den. Bara att jag gillade den. Eftersom den tredje delen släpptes för ett litet tag sedan så tänkte jag att det kunde vara dags att läsa del två, Falska vänner.

En del referenser till det som hände i första delen dyker upp, men inte ens med deras hjälp så minns jag. Jag tänker skylla på brinnande pandemi, som det var när jag läste den, för det är verkligen inte mycket jag minns från de åren. Här handlar det i alla fall om en (misslyckad) teambuilding. Jag avskyr verkligen krystade teambuilding-övningar och man måste nog ändå säga att denna kvalar in där. Med råge.

Här finns de sedvanliga två trådarna, en nu, med utredningen, och en då, med det som händer kvinnorna på vandringen. Det är bara några dagar mellan trådarna, men det händer mycket den lilla tiden. Mest spännande, tycker jag, är kapitlen med kvinnornas historia. Det är också de kapitlen som är de kortaste, så man måste hela tiden läsa några till. Det jag kan tycka är lite märkligt är att själva ramberättelsen inte får någon lösning. Man får inte veta vad Baileys har gjort sig skyldiga till eller vad det var för kontrakt och varför de var så viktiga.

Karaktärerna är extremt få, under tjugo får jag det till. Det gör att detta blir lite av en pusseldeckare, trots den stora ytan. Det är bara ett fåtal möjliga misstänkta. De flesta som dyker upp är sällsamt osympatiska. Av de fem kvinnorna är det egentligen bara en som känns som en jag hade velat träffa. Med sådana vänner behöver man inga fiender, men å andra sidan så var de ju inte vänner. De var ju kollegor och dem väljer vi ju inte riktigt.

Naturen får man nog se som en helt egen karaktär. En högst påtaglig och oförsonlig sådan. Det är svårt att förstå hur det ser ut, för det är inte den här miljön jag ser framför mig när jag tänker på Australien. Det är liksom inte den man ser på TV. Där är det mest röd sand och inga träd alls. Här är det så mycket träd att man inte ser många meter framför sig. Nåväl, jag kan inte påstå att jag är speciellt sugen på att ge mig ut och vandra i den australiska bushen.

Huvudfokus ligger på de fem kvinnorna, även om den andra tråden i själva verket har mer text. Jag förstår nog inte hur det går till, men jag gillar det. Det som gör kvinnornas tråd så spännande är gruppdynamiken. Det är något som jag tycker är oerhört intressant (förmodligen så är det därför jag älskar psykologiska experiment som Förrädarna). Vad händer med människor som måste lösa problem tillsammans? Jag vet inte exakt hur illa man måste tycka om varandra för att vara helt oförmögna till något som helst samarbete, trots det allvarliga läget. Ungefär så här illa, förmodar jag.

Personligen så tycker jag att Falska vänner är bättre än Hetta. Om jag ska gissa så beror det mest på det plågsamt långsamma tempot, precis som ju sig bör i en thriller (även om nu detta klassas som en deckare). Det känns som att jag kommer att minnas denna bättre och planen är att läsa tredje delen senast nästa år.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 120 318 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Falska vänner: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Just nu - just här och Stories from the city, stories from the sea