"Grand final i skojarbranschen" av Kerstin Ekman

Genre: Drama
Antal sidor: 395
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: e-bok
Källa: Bibliotek
Utläst: 14 februari 2013






Första meningen: Förläggaren har kavaj och t-shirt.

Baksidetext
När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra.

När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj.

Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap.

Min kommentar
Kerstin Ekman har varit en vit fläck i min litterära bildning som jag länge velat åtgärda. När jag sedan gick med i en läsutmaning där man ska läsa böcker om böcker så tyckte jag att det äntligen var dags att ta tag i detta. Jag vet inte om det var ett klokt val.

Tydligen är den här boken något som kallas autofiktion, fiktion med självbiografiska inslag. Tyvärr är jag inte insatt i Kerstin Ekmans liv, inte heller i författar- och förlagsbranschen så jag kan inte uttala mig om det. Boken är möjligtvis rolig för insatta i förlagsbranschen, för mig... not so much. Det känns på något sätt som en väldigt intern historia som alldeles säkert innehåller massor av referenser till faktiska personer och händelser, men de går mig totalt förbi. Visst småler jag ibland och vissa passager är riktigt bra, speciellt de ställen där språk avhandlas. Ett exempel är avsnittet jag skrev om här.

Själva berättandet är jag inte heller förtjust i och jag känner mig ganska ensam om att uppleva den här boken som ett pretentiöst ordbajseri. Det är ett fasligt hoppande fram och tillbaka och i den tryckta boken är det kanske glasklart när ett avsnitt slutar och ett annat börjar, men åtminstone i min e-boksläsare så framgår inte alltid det. Ofta känns det som när man lyssnar på en historieberättare som oupphörligen tappar tråden och börjar berätta på en annan tråd, tappar tråden och börjar berätta på en annan tråd... och så vidare. Språket är otroligt konstigt, ibland är det dialekt och "bonnigt" och ibland så märkvärdiga ord att de inte ens finns med i SAOL. Handlingen har vissa likheter med de där gamla pilsnerfilmerna som brukade gå som matiné på TV när jag var ung. Jag gillade inte dem heller.

Jag har inga som helst problem med att förstå att Grand final i skojarbranschen tilltalar personer som känner till hur det fungerar i litteraturbranschen, men det här var inte alls för mig. Kanske är det synd att detta blev min första Ekman, men jag ska minsann ta och leta upp någon annan bok av henne att läsa, bara för att kolla om vi överhuvudtaget går ihop, eller om det bara är autofiktion jag inte gillar. Knausgård och jag blev ju inte heller speciellt lyckat.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 2.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Grand final i skojarbranschen: Pocketpinglorna, och dagarna går... och Flickan och böckerna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.