"Evig eld" av Jonas Moström

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 355
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Axberg och Jensen 6
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 26 februari 2013





Första meningen: Erik Jensen sköt upp svängdörrarna till akutvårdsavdelning nio på Sundsvalls sjukhus.

Baksidetext
Kirurgöverläkaren Ola Bergman blir en sen höstkväll kallblodigt nedskjuten utanför akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus. Läkaren Erik Jensen är först på plats och försöker rädda kollegans liv. Det enda spår han ser av mördaren är den silvergrå kombi som lämnar platsen i ilfart. Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor misstänker att motivet antingen är svartsjuka, på grund av offrets ökända otrohetsaffärer, eller att det är kopplat till Bergmans engagemang i det lokala läkemedelsbolaget Global Medical Careness, som enligt ryktet säljer medicin med cancerframkallande biverkningar till u-länder.

Samtidigt härjar en pyroman i Sundsvall. Större och större bränder anläggs och det är bara en tidsfråga innan någon kommer till skada. En förbryllande detalj är att pyromanen vid varje brand lämnar efter sig en metallbricka med ett inristat namn och nummer. En komplicerad utredning tar sin början, där spåren pekar både mot Sydafrika och mot Sundsvalls stadsbrand 1888.

Min kommentar
Det här är alltså den sjätte delen i serien om Axberg och Jensen och även den sjätte boken jag läser. Nu börjar man lära känna alla karaktärer som är återkommande, vilket gör att i alla fall jag har lättare att fokusera på alla de andra och på vad som egentligen händer. En del karaktärer börjar jag faktiskt lessna på...

Här finns tre olika perspektiv; den allvetande berättaren, mördaren (i jag-form) samt en avstickare till 1880-talet. Det är lite trist att "alla" svenska deckarförfattare plötsligt måste ha en historisk vinkling också och just den här delen tyckte jag nog var lite seg. I övrigt sköts hoppandet mellan de olika trådarna på ett bra sätt, det är tydligt vem det är som berättar.

Johan Axberg är en riktig gnälleröv (som man säger i Skåne) och jag är riktigt, riktigt irriterad på honom nu. Varför inte prata med berörda personer i stället för att undra varför de reagerar så konstigt när han inte svarar på direkta frågor. Sluta älta och gnälla - kom till skott karl! Det är också väldigt störande att cliffhangern, den stora frågan, från förra boken inte fick något svar i den här boken heller. Och vad hände egentligen med det som antyddes, även det i förra boken, om Johans föräldrar? Eller var det bara något jag inbillade mig?

Historien är spännande och även den här gången har Moström med ett ganska kontroversiellt ämne. Vad ska man göra med nästan utgången medicin? Ska man slänga den eller ska man låta någon köpa den billigt? Och medicin som västvärlden inte vill ha på grund av att den kanske orsakar cancer, kan man sälja den till sämre bemedlade? Med gott samvete? Det märks att Moström är läkare med hjärtefrågor. Han sköter det också utan att bli docerande.

Så till det lite tristare. Jag läser ju en ganska stor mängd deckare och något som gör mig mäkta irriterad är när jag inte får en rimlig chans att gissa vem det var som gjorde det, eftersom den karaktären inte presenteras förrän när h*n avslöjas. Det är ju liksom därför jag läser deckare, för att analysera och gissa. Hur ska jag kunna göra det när jag inte får alla misstänkta? Och så var det det här med korrekturläsning, Lind & Co borde verkligen anställa någon annan att göra det jobbet. Det som redan i Mirakelmannen var för många fel har blivit ännu värre i denna. Jag funderar allvarligt på att sluta läsa serien på grund av detta, det är helt enkelt för irriterande.

Boktipsets estimerade betyg var 3.8. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Evig eld: Lotten, Bokbrus och Tankar från en samlares hjärna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.