Antal sidor: 510
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Lars Martin Johansson 7
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 december 2013
Första meningen: På Karlbergsvägen 66 i Stockholm ligger Günters, Sveriges bästa korvkiosk.
Baksidetext
Lars Martin Johansson, i sin krafts dagar chef för Rikskriminalen, legendarisk mordutredare och bland sina kolleger känd som mannen som kunde se runt hörn. Numera är han pensionär och lever ett annat liv än då. Fast se runt hörn kan han fortfarande.
Stockholm i början på juli, Johansson har åkt in från landet för att uträtta ärenden. På vägen åter faller han för frestelsen att göra en avstickare till Sveriges bästa korvkiosk på Karlbergsvägen. För vem orkar köra bil till landet på fastande mage?
När han tre dygn senare kvicknar till liv ligger han på intensiven på Karolinska sjukhuset drabbad av en blodpropp i hjärnan sekunden innan han skulle hugga tänderna i sin grillade Zigeunerwurst med surkål och fransk senap. En annan Johansson och att se runt några hörn är inte längre att tänka på. Samtidigt som hans gamla liv plötsligt försöker gripa tag i honom på nytt. Hans egen läkare berättar en hemsk historia om ett tjugofem år gammalt ouppklarat mord på en nioårig flicka. Prima virke för den som kan se runt hörn men knappast något för Johansson i det skick som han numera befinner sig i.
Min kommentar
Leif GW Persson är ju en profil som man antingen älskar eller hatar, det går inte att vara ljumt inställd till honom, tror jag. Jag är en av dem som gillar honom och det tog mig hårt när jag läste Den som dödar draken för några år sedan och inte gillade den. Alls. Jag hade i stort sett bestämt mig för att inte läsa mer av GW, men sedan "råkade" jag köpa den här boken.
Den som dödar draken handlar om Evert Bäckström, som det är i stort sett omöjligt att tycka om. Den döende detektiven handlar om en helt annan polis, Lars Martin Johansson, som kanske inte är en übersympatisk huvudkaraktär, men jag gillar honom. Han är mänsklig. Den förhatlige Evert Bäckström dyker visserligen upp även här, men bara ryktesvis, eftersom det var han som hade hand om fallet med den mördade 9-åringen för 25 år sedan. Just att fallet är 25 år gammalt och preskriberat (det var ett par veckor för gammalt för att omfattas av den nya lagen) gör det hela till ett intressant moraliskt dilemma. Vad gör man med mördaren om man lyckas reda ut vem det var?
Jag förstår ju att detta bara är fiktion(?), men den bild som målas upp av polisen 25 år tidigare är ganska skrämmande och fast jag borde veta bättre så hoppas jag verkligen att det inte är så det går till. Här finns för övrigt massor av referenser till verkliga fall och människor (även GW själv är med på ett hörn) och för min del förhöjer det känslan när jag läser. Det känns mer verkligt.
Språket är korthugget och helt utan utsvävningar, precis i min smak. Och när det dessutom är humoristiskt skrivet så är jag såld. Det enda som man möjligtvis skulle kunna störa sig på är alla "sa han" och "tänkte han", men i det stora hela så gjorde det absolut ingenting. Kapitlen är korta och ibland till och med extremt korta. Det gillar jag för det gör att tempot höjs, i alla fall mitt eftersom jag hela tiden vill läsa ett kaptiel till.
Någonstans i mitten blir jag på allvar orolig för hur det hela skulle sluta och då började det handla om sträckläsning. Till vissa delar blev jag lite besviken på slutet, men faktum är nog att det var perfekt nu när jag fått lite distans till det.
Tyvärr är boken väldigt dåligt korrekturläst, mängder av småfel som gör att läsningen stannar upp för att man måste fundera på vad det egentligen står. Väldigt tråkigt att man inte lägger mer kraft på sådant.
Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Den döende detektiven: Bokbrus, Thomas blogg och Bokberoende.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.
Jag är ju fullständigt obildad, har inte läst något av honom. Kanske jag skulle placera honom på min Boktolva?
SvaraRaderaJa, jag tycker nog att man bör ha läst någon GW ;) Men då rekommenderar jag som sagt något ur serien om Lars Martin Johansson...
RaderaKanske dags att testa någon bok av Persson. Har inte varit så jätte sugen på att läsa något av honom, men blir lite nyfiken nu. ;)
SvaraRaderaJag tycker det kändes lite som att höra GW prata när jag läste denna, så gillar man det... ;)
RaderaJag minns inte slutet men gav den en fyra och skrev att den var mysig, var den det:)?
SvaraRaderaMysig? Tja, det kan man kanske kalla den, i alla fall om man menar karaktärerna :)
RaderaJa jag vet inte riktigt vad jag menade men det kan det kanske ha varit:)
RaderaDen var lite småmysig, men slutet gör nog att jag inte minns den som mysig :)
RaderaJag har faktiskt inte vågat mig på GW, men jag kanske ska göra det ändå efter den här recensionen!
SvaraRaderaJag blev glad att jag gillade denna. Läste en för en väldig massa år sedan, Profitörerna, det var långt innan GW blev GW med hela svenska folket, och jag tyckte den var jättebra. Så jag blev jättebesviken när jag läste om den usle Evert Bäckström i förra boken.
RaderaFast det där med korrekturläsningen kommer att störa mig... Att inte förlagen förstår det, det stör läsningen för mig extremt mycket!
SvaraRaderaDet var inte enormt många fel, men det räckte för att jag skulle gå igång lite :)
RaderaJag har bara läst L som i Lindamordet samt Gustavs grabb av GW. Att det inte blivit fler beror just på Evert Bäckström som jag verkligen ogillade fruktansvärt mycket. Men om det är så att han bara nämns i den här så är det kanske den här är ett alternativ.
SvaraRaderaJag vågar nog lova att jag aldrig mer kommer att läsa en bok om Evert Bäckström, det var en hemsk upplevelse. I den här boken är det Evert-fritt, förutom att han nämns som klanten som hade hand om det gamla mordfallet från början :)
Radera