"Sista jouren" av Karin Wahlberg

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 364
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Claes Claesson 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2001 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 december 2013






Första meningen: Vintern tycktes detta år vara oändlig.

Baksidetext
När Veronika Lundborg-Westman cyklar till arbetet en vanlig torsdagsmorgon kan hon knappast ana vad som väntar henne. Vårsolen tittar fram, det finns hopp om ljusare tider. Men när hon kliver in i sjukhusets omklädningsrum förändras allt i ett slag. I personalduschen hittar hon kirurgen Maria Kaahn nedhasad i en obekväm ställning mot den blöta kakelväggen. Med van klinisk blick konstaterar Veronika att hennes kollega är död.

Den ansträngda situationen på sjukhuset - stress, ständig personalbrist och nedskärningar - förbättras knappast av den tragedi som inträffat. En obehaglig, tryckt stämning breder ut sig och snart börjar spekulationerna ta fart. Var det en olycka eller rentav ett mord? Och vem hade i så fall önskat livet ur Maria?

Kriminalkommissarie Claes Claesson och hans kolleger börjar förhöra personer i Maria Kaahns omgivning och så småningom växer bilden av en komplicerad människa fram, en kvinna som inte var helt omtyckt på sin arbetsplats - åtminstone inte av alla.

Min kommentar
Det har säkert inte undgått någon att jag har en förkärlek till svenska deckare och även om jag kanske inte gillar första boken jag läser så måste jag läsa minst en till. Speciellt om jag råkar hamna längre in i en serie vid första försöket. Så var det även för Karin Wahlberg, vars Tröstaren jag läste för en del år sedan. Och nu har jag alltså läst första boken i serien.

Vad jag önskar mest av allt är att någon redaktör skulle ha gått igenom den här boken med kritiska ögon. Här är sida upp och sida ner med karaktärernas tankar, funderingar, känslor... vilket i sig kanske inte är fel, men i en deckare är det det. Likadant är det med käftsmällarna. Jag vet att sjukvården i Sverige inte är vad den varit, men det blir lite trist att läsa om det, hela tiden. Det lämnar en fadd smak i munnen, i synnerhet när man vet att Karin Wahlberg själv är läkare och på sätt och vis då talar i egen sak. För att inte tala om upprepningarna. En specifik historia om elefanter berättas, till exempel, inte mindre än tre(!) gånger. Det är också alldeles för många personer med, en del hade lätt kunnat plockas bort utan att det påverkat berättelsen överhuvudtaget. De här fyra sakerna gjorde att boken blev betydligt längre än vad den hade behövt vara.

När det kommer till själva intrigen så är det oerhört förutsägbart, men det stör egentligen inte speciellt mycket. Det puttrar liksom på och är lite småmysigt. När det gäller vem som gjorde det så tog det mig inte speciellt många sidor för att hamna rätt, men jag tycker ändå det var ganska snyggt. Jag uppskattar att jag faktiskt inte blev helt säker förrän mot slutet.

Eftersom jag läst en senare bok så visste jag ju redan att Claes och Veronika skulle bli ett par (vilket också i och för sig var övertydligt), men det var kul att följa den spirande kärleken mellan dem. På plussidan hamnar också Karin Wahlbergs sätt att beskriva relationer, det var engagerande. Till att börja med. Dessutom är ju detta en deckare...

Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska fortsätta läsa serien, men förmodligen blir det i alla fall en bok till.

Boktipsets estimerade betyg var 3.2. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sista jouren: Bokmoster, Flickan & böckerna och Bokmamas.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.