Jag vet ärligt talat inte var mitt intresse för läsande och böcker kommer ifrån. Min mamma, syster och bror läser visserligen, men inga mängder. Min pappa kommer jag egentligen inte ihåg att jag någonsin sett med en bok. Min farfar däremot lär ha varit en riktig bokmal och även en av mina fastrar. Sambon har i stort sett slutat att läsa, nu bara lyssnar han och bara när han pendlar till och från jobbet. Svärmor läser också, till husbehov.
Det finns inte speciellt många i min närhet som jag kan prata böcker med, i alla fall inte på den nivå jag vill (då finns det ingen). Det är ju därför jag bokbloggar... Bokpresenter har jag inte gett bort på många år, däremot skänker jag bort lästa böcker, som jag inte gillat, vid andra tillfällen till både mamma, syster och svärmor (väldigt sällan till svärmor efter att hon berättade att hon kan ge sig till att slänga böcker efter hon har läst dem).
När mina syskonbarn var mindre så gav jag dem oftast en bok, efetrsom jag tyckte att de behövde lite kultur :) Jag tror inte att någon av dem läser nu.
Men vad deprimerande att dina syskonbarn inte läser, tycker jag! Det är så tråkigt att många unga människor knappt orkar ta sig igenom en dagstidning eller en hel roman.
SvaraRaderaJag tycker jag gjorde vad jag kunde för att få dem att läsa när de var yngre, men de har andra intressen.
Raderamin far drömde alltid om ett bibliotek men han läste inte mycket.
SvaraRaderaBöcker är ju fint, men jag vill nog gärna läsa dem också :)
RaderaMina föräldrar läser rätts å mycket, men de kanske inte vill diskutera böckerna lika mycket som jag vill göra :)
SvaraRaderaSambon hade jag ju kunnat prata böcker med, men hans svar om hur en bok var är inte speciellt uttömmande, mer som "Bra" eller "Inte så bra" ;)
RaderaMin pappa läste mycket mer förut, känns det som, men jag vet inte om det är inbillning och att det bara kändes som om det var mer förr! Men det är ju ingen som har mitt intresse eller håller mitt tempo, men det är svårt att hitta överhuvudtaget ;-)
SvaraRaderaJag har inget egentligt minne av läsande föräldrar, men det kan ju vara att det var så självklart att jag inte tänkte på det :)
RaderaBarnbarnen har fått en hel del böcker till födelsedagar och jul och det brukar vara uppskattat.
SvaraRaderaSyskonbarnen är så stora nu, i del flesta fall över 30, att de inte får några presenter överhuvudtaget längre :)
RaderaSom tur är så läser hela min familj så jag har alltid någon att prata böcker med.
SvaraRaderaJag saknar det litegrann, att kunna prata böcker med någon. Svärmor läser ju och hon försöker ibland prata om böckerna, men det är väldigt sällan som hon minns vare sig titel eller författare. Då blir det inte så lätt...
RaderaSynd att det generellt sett tycks vara så få som läser mycket. Det är ju en så långvarig njutning; planera läsning, läsa och sedan prata om det man läst. Fler bokklubbar åt folket!
SvaraRaderaDet hade onekligen varit kul att prata böcker i det "verkliga" livet också, men man kan ju inte få allt ;)
Radera