"Kalldrag" av Markus Sköld

Författare: Markus Sköld
Titel: Kalldrag
Genre: Skräck
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 oktober 2016




Första meningen: Therese ställde ner flyttlådan, torkade svett ur pannan med skjortärmen och vände sig om.

Baksidetext
För drygt sextio år sedan sprängde gruvarbetaren Pär Klang sig in i en grotta under Lyktberget. En kraft som ingen kunnat föreställa sig släpptes lös med fasansfulla följder.

Bara en bit från det nedlagda gruvhålet vid foten av berget flyttar Therese och John in i direktörsvillan med sin lilla dotter. John har fått chansen att bli VD för bruksorten Gränshammars stålindustri och Therese, som tröttnat på sitt jobb som ekonom, ser en möjlighet att byta riktning i livet.

Men medan Therese blir alltmer ensam och vilsen i sin relation till John och i sitt försök att hitta sig själv, börjar märkliga saker hända i huset. Samtidigt dras Therese till mystiken kring gruvan och det blir alltmer tydligt för henne att hon måste söka svaren i historien, innan den upprepar sig.

Min kommentar
För den som följer min blogg kommer det väl inte direkt som någon överraskning att jag gillar skräck. Den där som är smygande och ger obehagskänslor. Kalldrag fick jag redan i augusti, men eftersom skräck passar allra bäst på hösten, när det börjar bli mörkt på kvällarna, så sparade jag den till nu.

Det hela börjar fullständigt normalt, när den lilla familjen flyttar till den lilla bruksorten. Jag kan verkligen känna igen den där småstadsmentaliteten, där oviljan mot förändringar och misstänksamheten mot främlingar frodas. Där man räknas som nyinflyttad efter tre generationer. Känslan är väldigt bra beskriven, utan att ta till för många ord. Jag gillar att samhället inte beskrivs alltför detaljerat, jag får själv försöka se det för mitt inre öga.

Språket är naturligt, det är det bästa ord jag kan hitta. Det finns inget som skaver utan allt bara flyter på. Det som möjligtvis stör mig är att det väldigt ofta händer saker i ögonvrån. Visst, så är det väl i en skräckberättelse, men man behöver ju kanske inte alltid skriva det. Det är också väldigt mycket ilningar, rysningar och kalla kårar som går genom Therese. Personligen så blir jag inte ett dugg rädd av att rädslan hos någon annan beskrivs, jag vill att orsaken ska beskrivas. Om det görs rätt så kan jag lätt föreställa mig de där ilningarna, rysningarna och kalla kårarna själv. I andra hälften av boken så tycker jag att det förändras, då beskrivs själva händelsen och jag får mer veta varför Therese blir skrämd, i stället för att få veta hur hon reagerar. Det är då det blir läskigt på riktigt.

Therese känns som en trovärdig människa, inte så där korkad som folk brukar vara i speciellt skräckfilmer. Jag tycker hon reagerar hyfsat normalt, även om jag själv hade lämnat huset långt tidigare. Vilket gäller även John, hennes man. Att jag hade lämnat honom alltså. Han är en riktig skitstövel och behandlar Therese som mindre vetande och labil. Han bryr sig inte ens om att barnvakten försvunnit på vägen från deras hus. Den nya vännen Mia beter sig så underligt att jag från början misstänker henne för att vara inblandad på något sätt och jag hade nog betraktat henne lite misstänksamt om jag hade träffat henne i verkligheten också. Therese är väl den enda som man egentligen får lära känna och det tycker jag är som det ska vara. Jag behöver inte krypa under skinnet på alla som är med, det är bra när fokus ligger på huvudpersonen.

Detta är en av de där skräckberättelserna som faktiskt lyckas, det är en smygande obehagskänsla genom hela boken och skräcken är obestämd. Det gillar jag. Balansen mellan det normala vardagslivet och det onormala är riktigt bra. Det enda jag inte förstår är tråden med Kenta, i mitt tycke så behövs den inte alls. Historien fungerar bra utan den. Boken är snabbläst, främst för att det är spännande och också tack vare de korta kapitlen som gör att man alltid vill läsa bara ett till.

Av en händelse så upptäckte jag att jag faktiskt har läst en novell av Markus Sköld tidigare, Arca Ferrum, som var en av mina favoriter i antologin Maskinblod 3. Det är ju alltså bara att leta upp mer av honom och vänta på hans nästa bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 8 betyg).
På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 11 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kalldrag: Vargnatts bokhylla, hyllan och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.