lördag 4 mars 2017

Bästa ödsliga huset

Lyran har startat upp en ny veckoutmaning, den handlar om att plocka ut det bästa av någonting. Veckans uppgift: Berätta om den bästa bok ni läst som utspelar sig i en fyr, ett ödsligt spökslott, en oåtkomlig fästning eller liknande..

Det här är jättesvårt, jag älskar ju ödsliga hus och har förmodligen läst hur många som helst om dem. Att komma ihåg någon när jag behöver den är svårare. Jag fick leta.

Till slut föll valet på Kvinnan i svart av Susan Hill, som kanske de flesta har hört talas om. En klassisk spökhistoria är det i alla fall, när den utspelar sig är lite oklart men jag skulle tippa på någon av de första decennierna på 1900-talet. Londonadvokaten Arthur Kipps får i uppdrag att åka till en gudsförgäten landsortsstad för att ordna upp ett dödsbo. Dödsboet består, bland annat av ett hus, Eel Marsh House, som ligger ute på sankmarkerna och ibland inte går att ta sig till (eller ifrån) på grund av tidvattnet.

Den här boken har blivit film också, men den gillade jag inte alls lika mycket.

Annars är nog mitt favoritödeshus ett verkligt sådant. En liten anekdot 😨

När jag var i tonåren, kommer inte ihåg hur gammal men jag körde moppe så jag måste ha varit över 15 i alla fall, så hittade mina kompisar och jag ett öde hus i skogen. Vi bestämde oss raskt för att göra det till vårt, för att ha fester helt ostört. De första gångerna gick allt bra, men sedan började det hända konstiga saker. Vissa blev plötsligt och utan anledning helt rabiata, andra började prata konstigt. Själv hallucinerade när jag körde på stigen dit så att jag föll med moppen. Vad som hände sista gången vi var där kommer jag faktiskt inte ihåg, jag minns inte om det var något speciellt, men vi lämnade huset snabbt. Så snabbt att jag glömde min bandspelare. Så länge den stod där så drömde jag mardrömmar varje natt och jag vägrade att åka dit själv. Min mamma fick köra mig och så fort jag hade hämtat bandspelare så upphörde mardrömmarna. När vi berättade för våra äldre syskon (vi som hade sådana) om huset, utan att berätta några detaljer, så sa de att där ska man inte vara. Det gick mängder av historier om det huset. Behöver jag säga att vi aldrig återvände?

15 kommentarer:

  1. Hjälp, ett äkta spökhus! 😳 Kvinnan i svart är jag sugen på att läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen ett läskigt spökhus :) Kvinnan i svart tror jag att du gillar!

      Radera
  2. Kvinna i svart funderade jag också på, gillar filmen också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. (tror mer på tomtar än på spöken)

      Radera
    2. Filmen gillade jag inte alls, men det kan ha varit min uttråkade sambo som förstörde den för mig.

      Jag tror egentligen på allt som inte kan bevisas inte existera :)

      Radera
  3. Kvinnan i svart var så himla bra även filmen faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var inte så glad i filmen, tyckte den bestod mest av billiga skrämseleffekter :)

      Radera
  4. övergivna hus är alltid lite kusliga. Kvinnan i svart valde jag också. den var riktigt kuslig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, boken gillade jag mycket, den var precis som jag ville ha den :)

      Radera
  5. Synd att filmen inte var bra, funderade starkt på att se den. Gillade boken riktigt mycket, härligt kuslig. Anekdoten var ju spännande! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderar faktiskt på att se om filmen, jag är lite osäker på om det var filmen det var fel på eller om min uttråkade sambo förstörde den för mig.

      Radera
  6. Kvinnan i svart är jag jättesugen på.

    SvaraRadera
  7. Kvinnan i svart gillar jag. Läskigt med spökhus på riktigt. Jag tror inte jag hade vågat gå in i ett ödehus i skogen, särskilt inte när jag var i tonåren, jag var sjukt lättskrämd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag betraktade mig nog som odödlig i tonåren :) Det var inte mycket jag var rädd för då.

      Radera