Veckans fråga är: Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?
Det här är en ganska svår fråga för det finns inget svar som alltid gäller. Det beror helt och hållet på hur det är skrivet.
Rent generellt så är ju djur, barn och gamla det som får tårarna att flöda. Om det är skrivet på "rätt" sätt. Jag avskyr att få beskrivet för mig exakt vad karaktärerna känner, in i minsta detalj för jag kanske inte alls kan relatera till just den känslan i den situationen (alla reagerar vi ju olika). Om jag däremot hade fått känna mina egna känslor så hade det tagit skruv. Det här låter så flummigt, men jag vet precis vad jag menar :)
Ett exempel: Ove-boken. Den är helt fantastisk på det viset för där får man en känsla av känslan, jag kan själv översätta den till min typ. Ett exempel på motsatsen är en bok jag precis läst, Gruvdamen. Där matas jag ständigt med exakt hur karaktären känner och reagerar, ner till minsta tår. Eftersom jag själv inte alls reagerar på samma sätt i det läget så blir jag bara irriterad och känner inte ens en smula empati.
Faktum är att den här skillnaden kom jag på precis just nu, när jag funderade över vad som får mig att gråta och jag tror jag har löst ett stort mysterium. Varför jag reagerar så annorlunda på samma känsla i olika böcker. Tack Mia för att du hjälpte mig att lösa denna gåta!
undviker sorgliga böcker, tror jag
SvaraRaderaDet är inget jag gör medvetet, jag gillar ju spänning så det finns oftast inte så mycket sorg i de böckerna.
RaderaFörstår exakt hur du menar, får man lägga in lite egna tankar så sätter det sig mer på djupet än när man får veta i detalj vad karaktären känner.
SvaraRaderaOftast när känslor är väldigt detaljerat beskrivna så kan jag inte alls relatera för det är inte så jag känner :)
RaderaVa skönt att vara till hjälp :). Självklart är det hur det är beskrivet i böcker. Förr eller senare exploderar jag grät jag mig igenom halva boken. Har du läst den?
SvaraRaderaJo, jag har läst den och jag grät egentligen inte alls av den, men den berörde mig mycket.
RaderaOve-boken är ett bra exempel. Kom just på att jag känner som du, vill kunna hitta mina egna känslor och inte bli pådyvlad något jag inte kan relatera till.
SvaraRaderaKänslor är ju så individuella och jag kan liksom inte applicera någon annans känslor på mig.
RaderaNej det är inte bra när det blir övertydligt och man blir skriven på näsan. Jag håller med om att det är svårt att på förhand säga att det och det berör. Det kommer mer spontant och kan ibland vara ganska otippat för min del.
SvaraRaderaDe där spontana känsloyttringarna är så himla... överraskande. Ibland bara kniper det till.
RaderaDet handlar väldigt mycket på hur väl författaren beskriver karaktärernas känslor. Väl beskrivna känslor triggar till tårar.
SvaraRaderaOftast tycker jag att känslor vinner på att inte beskrivas, jag vill egentligen bara ha namnet på känslan så kan jag känna själv :)
RaderaDet är inte så ofta som jag gråter när jag läser, men när jag läste Ove så rann tårarna.
SvaraRaderaOve är nog den bok som har berört mig mest, det kom så plötsligt.
Raderajag vill inte heller bli skriven på näsan. vill hitta fram själv
SvaraRaderaDet är ju mycket enklare att relatera till sina egna känslor än någon annans.
RaderaJag kan också tycka att det blir ännu sorgligare om det inte finns minsta spår av sentimentalitet. Fast, sån som jag är så gråter jag OCKSÅ när det är sentimentalt.
SvaraRaderaSentimentalitet göre sig icke besvär hos mig :)
RaderaNär tomheten mellan raderna fylls av läsarens egna känslor har författaren lyckats :-)
SvaraRaderaDet var ju precis det jag ville ha sagt, men jag har inte ordets gåva ;)
RaderaGråter ofta när jag läser, men kan ibland känna mig lite lurad för att jag går på stråkarna och violinerna...
SvaraRaderaDet är väldigt sällan jag går på violinerna och stråkarna, men om jag gör det så blir jag nästan irriterad :)
RaderaNär tårar kommer mer eller mindre oväntat då har författaren lyckats och lite så var det nog med Ove ;)
SvaraRaderaJag blev väldigt överrumplad av Ove, det var nästan en chockartad upplevelse.
RaderaJag håller med. De starkast berörande böckerna är de där man läser mellan raderna och drabbas av känslorna för man kan relatera till sina egna.
SvaraRaderaDe flesta människor har ju en alldeles egen uppsättning känslor och sätt att hantera dem och jag klarar inte när någon annan berättar hur jag ska känna, det blir bara konstigt.
RaderaAlltså, måste bara läsa den där Ove-boken snart! :) Björnstad gick dock inte alls, hade väl inte dom "rätta känslorna" för ishockey. ;)
SvaraRaderaRisken är ju bara att du har skyhöga förväntningar på den. Jag hade absolut inga, eftersom den jämfördes med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (vilket inte kunde vara mer fel) och den gillade jag inte alls. Jag blev helt knockad av Ove :)
RaderaDet är nog mycket så jag reagerar också, sånt som jag kan relatera til mig själv reagerar jag starkast för.
SvaraRaderaJa, jag tror att det borde vara ganska vanligt. Om man själv kan relatera och översätta till sig själv så tar det ju mer.
Radera