"Plåtmannen" av Sarah Winman

Författare: Sarah Winman
Titel: Plåtmannen
Genre: Drama
Antal sidor: 155
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tin man
Översättare: Birgitta Wernbro-Augustsson
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 juli 2018




Första meningen: Det enda Dora Judd avslöjade om den där kvällen tre veckor före jul var att hon vunnit tavlan i ett lotteri.

Baksidetext
Det här är nästan en kärlekshistoria.

Ellis och Michael är tolv år när de blir vänner och under en lång period är det bara de två. De cyklar runt på gatorna i Oxford, upptäcker poesi och simmar i floden. Och en dag upptäcker de att den här vänskapen är så mycket mer än vänskap.

Ett decennium senare är Ellis gift med Annie och ingen vet var Michael håller hus. Vilket leder till frågan om vad som hände under åren däremellan?

Det här är nästan en kärlekshistoria. Fast det är inte så enkelt som det låter.

Min kommentar
Den här boken dök upp i posten, som en överraskning. Jag hade aldrig hört talas om den innan, men sedan började det dyka upp positiva omdömen. Beskrivningen på baksidan låter ju lovande och när jag behövde en tunn bok till sommarboksbingot så ryckte jag Plåtmannen ur hyllan.

Jag vill från början poängtera att jag älskar struktur och mönster. Det är lika naturligt för mig som att andas. Struktur och mönster är något som den här boken överhuvudtaget inte har. All text ser likadan ut, oavsett om någon pratar, tänker eller berättar på något annat sätt. Det finns inga talstreck eller citationstecken, vilket gör dialogen otroligt rörig och jag visste aldrig om någon pratade, tänkte eller berättade. Bara den här detaljen, ensam, får mig på dåligt humör. Att jag hade fått för mig att boken skulle handla om två barns uppväxt, där de cyklar omkring och upptäcker världen, hjälpte så klart inte heller. När jag hade kommit halvvägs så handlade den fortfarande inte om det. Inte andra halvan heller.

Ellis och Michael, de två tolvåriga vännerna, är tydliga, knivskarpa i all sin suddiga mänsklighet och dem kommer man väldigt nära. De andra karaktärerna, de få som finns är inte så tydliga. Inte ens Dora och Annie, två personer (som inte är med i egentlig mening, det bara berättas om dem) jag har svårt att hålla isär. Det är som att de var en och samma.

Berättandet är rent generellt rörigt och ostrukturerat, det finns ingen linjäritet och det mesta känns lite flummigt. När det börjar dyka upp tillbakablickar i tillbakablickarna så tappar jag den tråd som eventuellt finns där.

I grund och botten så är Plåtmannen en fin och varm berättelse, men tyvärr så tappar jag fokus på den när jag hela tiden måste fundera över vem som säger/tänker något, om det nu är någon som säger/tänker något alls, och i vilken tid detta i så fall händer. På mig är den här berättarstilen tyvärr helt bortkastad.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 7 betyg).
På Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 10 102 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Plåtmannen: och dagarna går, Bokhusflickan och Hanneles bokparadis.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.