"Enders spel" av Orson Scott Card

Författare: Orson Scott Card
Titel: Enders spel
Genre: Science fiction
Antal sidor: 335
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Ender's game
Översättare: Börje Crona
Serie: Ender 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1985 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juli 2018




Första meningen: "Jag har sett genom hans ögon, jag har lyssnat genom hans öron, och jag försäkrar att det är han."

Baksidetext
För att utveckla ett säkert försvar mot en attack från en fientlig, utomjordisk ras, föder staten upp barngenier och tränar dem till soldater. En lysande ung kille, Andrew "Ender" Wiggin, bor med sina snälla men distanserade föräldrar, sin sadistiske bror Peter och sin älskade syster Valentine.

Ender blir den i familjen Wiggin som värvas till stridsskolan, för rigorös militär utbildning. Enders förmågor skänker honom respekt och gör honom till en ledare i skolan. Samtidigt plågas han av känslor av ensamhet, rivalitet, press från de vuxna lärarna och rädsla för de invaderande utomjordingarna.

Är Ender den general jorden behöver? Kriget har rasat i hundra år, och jakten på den perfekta generalen har pågått nästan lika länge. Enders två äldre syskon är precis lika speciella som han, men på olika sätt. Tillsammans har de tre de förmågor som krävs för att bygga upp en ny värld.

Om världen överlever, vill säga.

Min kommentar
Science fiction ja, det är ju lite av en favoritgenre. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det var med den här, men jag tror inte att jag visste att det var en bok när jag såg filmen. När jag köpte boken så visste jag i alla fall att den hade blivit film (som jag redan hade sett). Och jo, det funkar faktiskt att läsa boken efter man har sett filmen, men jag önskar att jag hade gjort tvärtom. Det är mycket som klarnar.

Jag förstår ju att jag inte är lika kritisk när jag läser science fiction som när jag läser annat när mitt allra största problem med den här boken är att Ender bara är 6 år när allt börjar. Han känns inte speciellt trovärdig som litet barn och mentalt förändras han inte ett dugg från han är 6 till han är 12. Det gör inte någon av de andra karaktärerna heller. Visst, de är genier och utvalda och allt det där, men för mig funkar inte detta alls. Jag måste hela tiden tänka bort hur små de är. I filmen så har jag för mig att de är äldre, i alla fall tonåringar. Så som de vuxna behandlar de här barnen gör mig bara mörkrädd, men det handlar ju så klart om mänsklighetens överlevnad. Eller?

Både krigsövningarna och miljön där de utförs är detaljerat beskrivna, men jag hänger nog inte riktigt med där. Antingen så gör författaren ett dåligt jobb eller så kan jag bara inte föreställa mig allt. Det är vid sådana här tillfällen som jag efterlyser illustrationer. Hela den så kallade skolgången blir en aning utdragen, den är mest samma likadan, men jag är ändå intresserad hela tiden.

Slutet är perfekt och jag älskar det. Jag är väl inte den som vanligtvis brukar gå igång på existentiellt djup och filosofiska funderingar, men här funkar det förvånansvärt bra. Många tankar blir det och kanske hade den här boken passat utomordentligt att diskutera i en bokcirkel. Mest gillar jag det lite moment 22-aktiga som genomsyrar boken. Den personlighet som utan att tveka skulle åta sig uppdraget vill man inte ha, för den kan inte utföra det tillräckligt bra. Den personlighet som man vill ha/behöver är den som egentligen inte vill ha uppdraget. Detta är något som jag har upptäckt stämmer vid många tillfällen, ute i verkligheten.

Det här är tydligen en serie, men jag tror inte att jag kommer att läsa någon mer del. Slutet är, som sagt, perfekt som det är.

Avdelningen för olika funderingar:
Förmodligen missade jag någonting någonstans eller så har författaren helt glömt bort förutsättningarna. Anledningen till att man utbildade barn var ju [spoiler]att de måste vara unga för att fortfarande leva när de kom fram till striden, som ju var många, många ljusår bort. I slutet av boken så visade det ju sig att de inte alls behövde resa någonstans. Så varför behovet av barn? För att de är lättare att styra och manipulera? Usch![/spoiler]

Boktipsets estimerade betyg var 5,0 och genomsnittet 4,1 (beräknat på 459betyg).
På Goodreads hade den 4,3 i genomsnitt (beräknat på 950 608 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Enders spel: Lottens bokblogg, Annas bokhörna och Boktycke.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.