"Släke" av Håkan Östlundh

Författare: Håkan Östlundh
Titel: Släke
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 337
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrik Broman 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2004 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 december 2018




Första meningen: Han hade tvingats ut ur huset tidigt.

Baksidetext
Det ser ut att bli ännu en vacker sommardag, även om blåsten kommer att göra strandvistelsen mindre behaglig för solbadarna på Gotlands östkust. Vinden för också med sig en påträngande lukt av rutten tång, släke på gotländska.

Kriminalpolisen Fredrik Broman, hans fru Ninni och deras barn har förverkligat en dröm genom att köpa huset i byn utanför Hemse. Fredrik arbetar nu på polishuset i Visby. En dag får han ett larm om ett dött lamm i en sjöbod i Ronehamn. Det verkar som ett skämt först. Tills han får se djuret.

Sedan är det den gamle mannen, Gardelin, som ringer hem till honom på kvällen för att prata om en felparkerad bil med takbox. Men så säger han något om att det luktade släke och plötsligt minns Fredrik en dag i Stockholm utanför en låst lägenhet och lukten av det han sedan hittade därinne

Därefter är inget sig likt på Gotland. Sommarparadiset förvandlas till skräckens ö. Och Fredrik och Ninni inser snart att drömmen håller på att förvandlas till mardröm, att det fasansfulla som skett finns alldeles inpå knutarna.

Min kommentar
En serie som jag har hört väldigt mycket är den här av Håkan Östlundh och jag tror att det faktiskt bara är bra saker. Den här första delen köpte jag för så längesedan som sommaren 2011. Sju och ett halvt år sedan alltså. Under tiden har jag lyckats samla på mig de fyra första delarna (det finns sju om jag har fattat rätt). Det var alltså dags att ta tag i detta och med hjälp av min utmaning Sist på serien? så lyckades jag äntligen.

Serien utspelar sig på Gotland och inte, som det vanliga är, i Visby, utan i trakter där jag aldrig har varit (trots mina fyra besök på ön). I alla fall Släke (som för övrigt betyder ruttnande tång), som målar upp en riktigt mysig miljö mitt inne på ön och på östkusten. Ja, mysig om det inte hade varit för de där läskiga morden då.

När jag har kommit en bra bit in i boken så tycker jag att jag inte riktigt kan hålla med "alla andra". Jag tycker det är jättejobbigt att läsa, men jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör det. Om jag ska gissa så beror det förmodligen på detaljnivån. Allt är så oerhört detaljerat beskrivet. Och då menar jag inte de ruttnande liken. Minsta sak beskrivs, som till exempel hur man brer en macka, duschar, kliver in i en bil och så vidare. Det är också lite väl mycket ältande, mestadels när det gäller Fredriks privatliv. Så onödigt och uttröttande.

Tempot är väldigt långsamt, det är ingen action alls, vilket passar väldigt bra i den gotländska sommaren. Fredrik Broman är en väldigt ovanlig kriminalare, i alla fall i litteraturen. Han har nämligen inga direkta alkoholproblem, han är hyfsat lyckligt gift och han lyssnar vare sig på jazz eller opera för att koppla av. Jag gillar honom. Karaktärerna i övrigt är väldigt vanliga människor, ingen känns överdriven eller osannolik. Dock stör det mig lite att bara en enda gotlänning pratar gotländska och det är naturligtvis en gammal gubbe, ett original.

Mördaren får också komma till tals. Tyvärr i kursiva kapitel. I min pocketutgåva är texten så pytteliten att det är nästan omöjligt att läsa den som kursiv. Om jag nu ska nämna en detalj som kändes lite osannolik så har jag otroligt svårt att se att någon som är så mörkrädd flyttar mitt ut i ingenstans på Gotland. Men visst, det kan säkert hända. Om jag nu ska klaga på ännu en sak så är det motivet. Vad var det egentligen?

Vissa delar i historien är väldigt förutsägbara (bland annat tack vare ältandet som jag nämnde här ovanför), men det gör inget. Ibland känns det bra att ligga före polisen. Mot slutet av boken så blir det väldigt spännande och de sista 100 sidorna eller så mer eller mindre slukar jag.

Början av boken kan inte få mer än en trea i betyg, men slutet är en solklar fyra. Jag tror att jag måste fortsätta läsa den här serien redan under 2019.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,5 (beräknat på 240 betyg).
På Goodreads hade den 3,35 i genomsnitt (beräknat på 158 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Släke: Annikas litteratur- och kulturblogg, Boklysten och Bokberoende.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.