Titel: Den goda dottern
Genre: Thriller
Antal sidor: 538
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The good daughter
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
Serie: -
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 juni 2019
Första meningen: Samantha Quinns benmuskler värkte som om tusen getingar stack henne medan hon sprang längs den tomma uppfarten mot bondgården.
Baksidetext
Två systrar tvingas under pistolhot ut i skogen. Den ena flyr för sitt liv. Den andra blir kvar.
Våldsdådet krossade Charlottes familj och hon förlorade sin mamma och syster. Tjugoåtta år har gått men minnena från den dagen smärtar fortfarande. Nu skakas småstadsidyllen på nytt, av en vettlös skolskjutning, och advokaten Charlotte hamnar i händelsernas centrum. Och när attentatet visar sig ha kopplingar till hennes förflutna väcks mardrömmen åter till liv.
Min kommentar
Innan den här boken hade jag bara läst en enda av Karin Slaughter, vilket väl får betraktas som lite märkligt. Hon är oerhört produktiv och hon skriver böcker som borde passa mig. Nu när jag har läst två böcker så vågar jag nog påstå att hon är ännu en favoritförfattare. Det var längesedan jag läste ut en så här tjock bok så snabbt.
I Den goda dottern befinner vi oss någonstans i Georgia och jag tror att man kan säga att mycket här är lite typiskt ett mindre samhälle i sydstaterna. Mycket av det är för övrigt lite typiskt vilken småstad som helst. Karin Slaughter har, för mig, perfekt nivå på detaljerna och jag har inga problem att se allt framför mig.
Karaktärerna är nog många, men jag upplever det inte så. De är allihop tydliga så jag blandar inte ihop dem, men utan att ge mig alltför mycket information. Mycket får man tolka in själv. Jag tycker egentligen inte om någon av dem, inte bara i alla fall. De är nämligen som folk är mest, med både goda och dåliga egenskaper. Nåja, de flesta av dem i alla fall. Jag gillar inte heller alltid deras agerande, men jag förstår varför de gör som de gör. Det är helt enkelt lätt att relatera och jag bryr mig om dem.
Det är många olika samhällsproblem som behandlas här (utan pekpinnar) och det är många olika trådar. Alltihop vävs ihop sömlöst och så oerhört snyggt. Det är också många plot twists, minst en för varje tråd. En del av dem är mer överraskande än andra. Man vet helt enkelt inte vad man ska förvänta sig. Det gillar jag.
Startsträckan är lite lång, men i efterhand så inser jag att det inte kunde göras på något annat sätt. En specifik scen får vi uppleva tre gånger (tror jag), varje gång med mer information. Det är egentligen detta som är själva grundhistorien. Våld finns det ju så klart och Karin Slaughter lär vara känd för att vara rå och ja, det är rått, men absolut inte spekulativt.
Om jag ska klaga på något så är det på den usla korrekturläsningen. Ett flertal gånger får jag stanna upp och fundera på vad det egentligen ska stå.
Den goda dottern är andlöst spännande, en rejäl nagelbitare och en riktig bladvändare. Ja, det blir en del klyschor, men det blir inte mindre sant för det. En varning bara, läs inte beskrivningen av handlingen som finns hos nätbokhandlarna och se upp för bloggar där du får för mycket information (de jag länkar till är "säkra"). Jag är helt säker på att boken blir bättre om man inte vet för mycket. Jag visste ingenting.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,13 i genomsnitt (beräknat på 77 448 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Den goda dottern: Boklysten, Romeo and Juliet och Tofflan.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Kul att du också gillar den. När det gäller våldet i Slaughters böcker så finns det en bra intervju på youtube där hon faktiskt förklarar varför hon beskriver våld som hon gör i sina böcker. Den videon finns också i någon av mina recensioner (kommer inte ihåg vilket tyvärr)
SvaraRaderaJag tycker inte våldet är överdrivet överhuvudtaget, det känns väldigt trovärdigt och realistiskt. Så länge det inte är där för sin egen skull så stör det mig inte.
RaderaDen här boken läste jag för nästan på dagen ett år sen. Och gillade! https://tofflandel2.wordpress.com/2018/07/05/den-goda-dottern/
SvaraRaderaTack för att du påminde mig om att leta fler böcker av författaren.
Jag vet att du har läst den, jag har ju länkat till dig :)
Radera