Titel: Disekvilibrium
Genre: Science fiction
Antal sidor: 249
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 september 2019
Baksidetext
Sju noveller som sträcker sig mot en avlägsen framtid, skär genom parallella dimensioner och landar i förunderliga verkligheter.
Min kommentar
Oskar Källner har väldigt snabbt blivit en favoritförfattare. När han frågar om jag vill läsa något han har skrivit så finns det faktiskt bara ett svar. Så även för Disekvilibrium, hans senaste novellsamling. Jag vet att hans noveller alltid utmanar min bekvämlighetszon, men han har en förmåga att få mig att gilla varelser som jag aldrig brukar tycka om att läsa om. Bara det är fantastiskt. Och låt dig inte luras av genren som jag har angett. De här novellerna kan etiketteras med science fiction, skräck, fantastik, steampunk... ja, nästan vad man vill.
Det har tagit mig ganska lång tid att läsa de här sju novellerna, men det beror endast på att jag läser noveller när jag är mellan böcker. Lite som ingefäran mellan sushibitarna. För att rensa smaklökarna helt enkelt. Tyvärr betyder ju det att de första novellerna, som jag läste i juli, inte direkt är färska i minnet.
Det jag nog gillar mest med Oskar Källners noveller är att jag alltid lyckas hitta en mening med dem. De känns inte som att de bara är tagna ur luften, utan det finns en tanke där någonstans. Det gör dem på något sätt meningsfulla och får mig att fundera ett varv extra. Som till exempel Mama Sema, som får mig att grunna på AI (något som skrämmer mig ganska rejält) och den här novellen får mig inte att bli mindre rädd. Det får mig också att tänka att det minsann inte krävs AI för att fördumma människor. Det är ju lite det våra egna politiker gör nu, när de bestämmer att människor är för dumma för att begripa sitt eget bästa och inte låter folk ta eget ansvar. Precis som den här novellen.
Även novellen Sten mot sten tilltalar mig och det inte bara för att den handlar om stadsrepubliken Götheborg. Den påminner lite om den trojanska hästen och man behöver inte vara störst. Bara smartare. Casus belli är något slags fortsättning på Memento mori från Alfa och Omega. Vi får återigen möta Järnsyrsan i en liten historia om hur man ofta själv blir det som man jagar/försöker utplåna.
Novellerna i den här samlingen måste ha tilltalat mig ovanligt mycket. Fem av dem får nämligen en fyra i betyg. Det borde alltså vara svårt att ta ut en favorit, men underligt nog så är det inte det. Den ovana känslan av verklighet är en helt underbar fantasi och jag bara älskar den. Tyvärr så drar händelserna mot slutet ner det slutgiltiga betyget något.
På Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat 5 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Disekvilibrium: Bokhyllan, Old adult reads young adult och Håkans hylla.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar