Film: Bohemian Rhapsody (2018)

Titel: Bohemian Rhapsody
Originaltitel: Bohemian Rhapsody
Genre: Biografi
Regissör: Bryan Singer
Manus: Anthony McCarten, Peter Morgan
Skådespelare: Rami Malek, Lucy Boynton, Gwilym Lee, Ben Hardy, Joseph Mazzello
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 134 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 4 oktober 2019





Handling
Bohemian Rhapsody är en hyllning till Queen, deras musik och enastående sångare Freddie Mercury, som trotsade stereotyperna, rev upp konventionerna och blev en av världens mest älskade underhållare. Filmen följer bandets explosionsartade uppgång genom deras ikoniska låtar och revolutionerande sound, när bandet nästan splittras på grund av Mercuys urspårade livsstil och den triumfartade återföreningen under Live Aid då Mercury leder bandet i ett av de mäktigaste framträdandena i rockhistorien, samtidigt som han kämpar mot en livshotande sjukdom. Under tiden cementerar de arvet från ett band som fortsätter att inspirera outsiders, drömmare och musikälskare än idag.

Min kommentar
Jag har älskat Queen ända sedan jag var liten, tack vare en storebror som alltid spelade deras album. Bohemian Rhapsody är enligt mig världens bästa låt. När den här filmen kom visste jag att jag ju måste se den, men jag har varit lite orolig. Därför har den stått i filmhyllan och väntat ända sedan jag fick den när jag fyllde år i våras. Sista vardagen på semestern tog jag mod till mig. Det är svårt att skriva ihop det här, det mesta är ju redan sagt, men jag blev inte besviken. Inte det minsta.

Rami Malek är briljant i rollen som Freddie Mercury. Varenda rörelse är rätt. Resten av ensemblen hamnar lite i hans skugga, men alla är bra här. Kemin mellan bandmedlemmarna är enastående. Det är så tydligt att de behöver varandra för att skapa magin. Freddie Mercury måste ha varit en sällsamt ensam människan och han var inte alltid så lätt att tycka om. Alla händelser är inte korrekta och allt händer inte i den ordning som i filmen och jag tycker det är synd att de har förvanskat det hela lite. Det hade inte behövts. Sanningen är tillräckligt dramatisk.

Det känns lite onödigt att nämna att soundtracket är fantastiskt, det är ju mestadels Queens låtar som spelas. Själv gillar jag mest "gamla" Queen, men sambon som inte har samma historia som jag gillar mer det moderna. Flera gånger sa han, förvånat, "Men inte är väl detta en Queen-låt?". "Jodå", svarade jag. Varenda gång. Det finns nog inget annat band, som jag känner till, som har bytt stil så många gånger som Queen. Det som binder ihop allt är Freddie Mercurys speciella och oförglömliga röst.

Filmen är rolig, sorglig, berörande, upplyftande, dramatisk... Allt. Även om nu inte allt överensstämmer med verkligheten så betygsätter jag vare sig sanningshalten eller Freddie Mercurys liv. Bara filmen.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 212 748 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 382 694 betyg).
Jag ger den 5,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.