"Kidnappad" av S B Caves

Författare: S B Caves
Titel: Kidnappad
Genre: Thriller
Antal sidor: 272
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I know where she is
Översättare: Nils Larsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 oktober 2019




Första meningen: Francine såg inte brevet förrän hon var på väg till köket för att ta ett nytt glas vodka.

Baksidetext
På tioårsdagen för Autumns bortförande får hennes mamma Francine en anonym lapp. Den innehåller bara fem ord: »Jag vet var hon är.« När en främmande ung kvinna dagen efter säger sig ligga bakom lappen vill Francine först avfärda incidenten som ett grymt och makabert skämt. Men främlingen vet saker som ingen annan än Autumn borde kunna veta, och Francine tvingas inse att hon talar sanning. Snart står det klart att hon måste ge sig in i mörka, skrämmande sammanhang för att ta reda på sanningen om vad som hänt hennes dotter. Faran visar sig komma från oväntat håll och Francine blir tvungen att göra saker som hon aldrig trodde att hon var kapabel till.

Min kommentar
Kidnappad dök upp som en överraskning förra sommaren och den har rönt samma öde som de andra som ramlade in då. Trots att debuter alltid är något som lockar, speciellt som författaren på förlagets hemsida jämförs med Karin Slaughter och Linwood Barclay. Två författare som jag verkligen gillar. Tyvärr så haltar jämförelsen. Rejält. Jag vill varna för att det finns en del spoilers här nedanför...

Boken börjar helt okej och jag fortsätter med gott hopp. Det dröjer inte speciellt länge innan allt har urartat, totalt. Dialogen är så usel att jag faktiskt ibland vrider mig av obehag. Jag vet att man inte ska förvänta sig trovärdighet på exakt allt i en thriller, men här... Den här mamman, som knappt kunnat ta hand om sig själv de senaste tio åren, och dottern, som kidnappades när hon var sex-sju(?) och sedan har suttit inlåst under eländiga omständigheter i tio år, blir plötsligt elitsoldater. Tillsammans slår det här udda paret ut ett helt gäng med erfarna soldater.

Trots den hyfsade början där författaren i alla fall försöker ge Francine lite djup så känns karaktärerna som pappfigurer. Trots allt det hemska som händer så kan jag inte känna något för någon. Jag brukar inte säga sådana här saker, men detta känns som en typisk manlig fantasi. På något sätt. Det här temat passar inte alls som enbart underhållning. Här krävs fingertoppskänsla och ett känslomässigt djup. Eller åtminstone några känslor.

Tempot är högt och kapitlen är korta. Det går snabbt att läsa. Slutet blir ju då mer eller mindre ganska fånigt och allt känns oavslutat. Det finns ett helt knippe lösa trådar kvar. Blir det kanske en fortsättning?

Kolla gärna in vad andra tycker om Kidnappad för jag känner mig ensam om att tycka så här. Jag kan lätt se den här boken bli en ganska dålig, men underhållande, film på Netflix.

På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat 2 413 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Kidnappad: boktok73, DAST Magazine och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.