måndag 4 november 2019

Film: In the tall grass (2019)

Titel: In the tall grass
Originaltitel: In the tall grass
Genre: Skräck
Regissör: Vincenzo Natali
Manus: Vincenzo Natali, Stephen King, Joe Hill
Skådespelare: Laysla De Oliveira, Avery Whitted, Harrison Gilbertson, Patrick Wilson, Will Buie Jr
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Kanada
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Netflix 11 oktober 2019





Handling
Syskonparet Becky och Cal är på väg till San Diego. Becky är gravid i sjätte månaden och blir illamående så att de är tvungna att stanna bredvid ett fält med högt gräs. Då hör de plötsligt en barnröst ropa på hjälp inifrån gräset. Efter en stund hörs en kvinnoröst säga till barnrösten att sluta ropa. Cal går in för att hjälpa till och Becky följer efter.

Min kommentar
Oktober sägs ju vara en skräckmånad. Det är i alla fall vad jag har hört. Därför tänkte jag att det ska bli skräckfilmer nu i några veckor. Eftersom jag för några dagar sedan såg att det börjat en film på Netflix som bygger på en kortroman skriven av ingen mindre än Stephen King med son Joe Hill så föll valet på den.

In the tall grass börjar bra, även om jag hinner fundera på om de verkligen ska springa omkring i det där gräset i 1,5 timme. Men, men. Redan efter något tiotal minuter så ballar det ur. Sedan blir det ännu värre. Jag får titta med vidöppet sinne och hyfsat okritiska ögon för att klara detta.

Som vanligt är det själva grunden till historien som fallerar. Vilken normalt funtad människa springer rätt ut i ett gigantiskt fält med högt gräs, så högt att man inte kan se över det? Alldeles oavsett hur många som ropar där inifrån. Eller kanske än mindre då. Man ringer efter hjälp. Polisen eller liknande. Om jag (försöker) bortse från det så funkar det hjälpligt. Inte mer.

Skådespelarna känns oinspirerade och jag tycker nog egentligen att de mest springer omkring och skriker på varandra. Jag känner inte med någon av dem, eftersom jag inte får veta tillräckligt om dem för att bry mig. Någon egentlig handling finns inte, ingen början. Bara ett mitt i. Det mesta känns otroligt ologiskt. Ibland funkar något så. Ibland funkar det helt tvärtom.

Jag tycker ändå att idén är intressant. Kanske för att jag själv sprang vilse i en vingård under ett åskoväder när jag var elva år. Det var en ganska traumatisk upplevelse. Tyvärr är det för utdraget och detta hade nog funkat mycket bättre som ett 45-minutersavsnitt i en TV-serie. Förmodligen är kortromanen bättre. Det jag störde mig mest på verkar i alla fall inte vara med i den.



Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 12 055 betyg).
IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 14 013 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan ännu inte köpas.

2 kommentarer:

  1. Sånt där begriper jag aldrig. Varför man då går in i gräset. Då blir jag avvogt inställd till alltihopa...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var ju liksom där som det mesta föll ihop. Man gör ju bara inte så :)

      Radera