"Albino" av Mons Kallentoft & Anna Karolina

Författare: Mons Kallentoft & Anna Karolina
Titel: Albino
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 330
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 6
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2019




Första meningen: Han tränger in i sin syster.

Baksidetext
En man hittas död i novembersnön intill en motionsslinga. Hans ena arm har huggits av vilket lett till att han förblött. Kort därpå kidnappas en kvinnlig modell. Båda offer är albiner.

På Särskilda enheten försöker Zack Herry och hans kollegor förstå sambandet. Har den smutsiga handeln med albinokroppsdelar nått Sverige? Samtidigt dras Zack in i en alltmer komplicerad relation till Hebe, som kan vara hans syster. När hennes liv plötsligt hänger på honom händer det som inte får hända.

Min kommentar
Jag minns fortfarande, efter över ett år, exakt hur hög puls och hur adrenalinstinn jag var när jag läste förra delen i den här serien. Jag har verkligen längtat efter den nya boken och jag kunde inte hålla mig när den väl dök upp hemma utan började genast läsa. Med det i åtanke så kan man kanske fundera på om mina förväntningar var för höga.

Något är annorlunda i Albino. Eller mycket, faktiskt. Effekten blir i alla fall att historien inte tar tag i mig på samma sätt. Jag är helt enkelt inte lika intresserad av vad som händer. Det är svårt att sätta fingret på en enskild grej, jag tror snarare att det är en kombination av många saker. Man kan kanske inte påstå att de tidigare böckerna har svämmat över av trovärdighet, men här blir det lite väl fantastiskt. Framför allt så tycker jag att Olympia är lite väl maktfullkomlig och har hon inte en aning för mycket inflytande?

Det är också för lite Zack i Albino, i alla fall den tuffa, stenhårda Zack. Jag börjar bli orolig att han ska bli en softis. Det är även för lite Särskilda enheten och då tänker jag på själva polisarbetet. I stället blir det ganska många sidohistorier, eller vad man ska kalla det. Bland annat blir det massor av parrelationer, när alla plötsligt blir kära i varandra. Eller slutar vara det.

Jag tycker att tempot är väldigt mycket lugnare i den här boken, jag blir liksom aldrig andfådd av spänning. Trots de korta kapitlen. Inte heller är det några direkt överraskande element och jag saknar dem. Det finns visserligen någon enstaka ögonbrynshöjare, men det är alldeles för lite. Albino är inte heller riktigt lika rå och brutal som de tidigare böckerna, i alla fall inte lika mycket av det. Det saknar jag dock inte.

Det finns fortfarande massor av frågor som inte har fått svar och jag är nog ganska säker på att vi inte har fått veta allt om relationen mellan Zack och Hebe. Det finns nog mer att få reda på där. Abdula dyker upp igen och det är kul att träffa honom, men det hade varit roligare under andra omständigheter.

Boken tappar mig lite i mitten någonstans, men återhämtar sig mot slutet. Min slutsats är att jag helt enkelt har blivit bortskämd av de tidigare böckerna för allt sammantaget så är Albino fortfarande en spännande och snabbläst bok. Det finns dessutom mycket att klura på tills nästa bok kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat 9 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Albino: Olivias deckarhylla, Zellys bokhylla och En blogg för bokugglor.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.