Titel: Blodig januari
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 351
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Bloody January
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Harry McCoy
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 januari 2021
Första meningen: Det blev en av dessa utredningar som poliser kunde peka på som vattendelare i sina karriärer.
Baksidetext
När en tonårspojke skjuter ihjäl en ung kvinna mitt på en trafikerad gata i Glasgow och sedan tar livet av sig är kommissarie Harry McCoy säker på en sak: Det var ingen slumpmässig våldshandling.
Tillsammans med sin nya partner använder sig McCoy av sitt nätverk i Glasgows undre värld för att driva utredningen framåt, men snart stöter han ihop med ett hemligt sällskap som leds av stadens rikaste invånare: familjen Dunlop.
McCoys chef vill inte att han utreder dem. Dunlop-familjen verkar vara omöjliga att komma åt. Men McCoy har andra idéer...
Min kommentar
Böcker från/som utspelar sig i Skottland står av någon anledning väldigt högt i kurs hos mig. Dessvärre är det inte alltid de funkar. Blodig januari blev jag väldigt nyfiken på när jag såg den och en vacker dag så dök den upp här hemma på hallmattan. Det var ett tag sedan nu, men nu är den äntligen läst och vad passar bättre än att läsa den i januari.
Allt som kommer från Skottland (och specifikt Glasgow) är tydligen mörkt och skitigt. Här är det ännu värre... allt är liksom värsta möjliga. Till och med vädret. Hopplösheten är monumental. Frågan är hur någon överhuvudtaget orkar. Det bästa alternativet verkar vara att bara ge upp. För mig blir det alldeles för många ytterligheter.
Det finns en del trevliga tidsmarkörer också, som till exempel Sweet, Marc Bolan, Rod Stewart, Chirpy Chirpy Cheep Cheep, men för det mesta så är det deprimerande. Var poliserna verkligen så här på 70-talet? Jag hoppas inte det. Här spenderar de i alla fall mer tid på puben än löser mord. När de inte är snorfulla så är de höga som hus. Gärna både och. Vår så kallade hjälte är inget undantag. Han har dessutom affärer med kriminella och en "flickvän" som är prostituerad. Poliserna känns som karikatyrer av sig själva och allt är genomsyrat av klyschor och schabloner. Boken får mig att tänka på filmen Sin City. Som jag inte gillade.
McCoy, antihjälten, har trots allt ett visst rättspatos och integritet. Problemet är bara att han inte använder dem. Eller snarare är det så att olika omständigheter hindrar honom från att använda dem. Dubbelmoral verkar han vara utrustad med också och tydligen gäller andra gränser för hans kollegor än vad han har satt upp för sig själv. Bland annat så blir han rejält arg på en kollega som i stort sett gör samma sak som han själv. Det handlar bara om olika grader i helvetet. Jag tycker ändå att det hade varit kul med en polis som inte är korrumperad, inte super/tar droger, inte går till prostituerade och inte hänger med tungt kriminella.
Till och med språket är hårdkokt, vilket väl egentligen är tur för nu passar det ihop i alla fall. Till och med de liknelser som förekommer är hårdkokta, som till exempel "ett ansikte lika långt som en regnig helg". Det livar onekligen upp. Historien drivs framåt på ett effektivt sätt.
Det finns ändå en hel del utredning här, det gillar jag och jag är glad att det hinns med mellan alla pubrundor och baksmällor. Däremot så är jag så osannolikt less på dessa supermänniskor som blir slagna, sparkade, skurna och så vidare, men på nästa sida så står de upp ändå.
Blodig januari är rejält hårdkokt och innehåller allt som en hårdkokt deckare ska innehålla. Om jag ska läsa andra delen? Ja, kanske, men i så fall inte för McCoy. Jag sätter mitt hopp till Wattie.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 1 301 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Blodig januari: Lottens bokblogg, Kapprakt och En trave böcker.
Ännu en gång som vi tycker rätt lika ;-) McCoy var bara...för mycket!
SvaraRaderaJag klarar bara inte av den typen av polis. Han var ju nästan värre än de kriminella. Om det översätts fler böcker så ska jag fundera över om jag vill läsa, men då blir det bara för att jag hoppas så mycket på aspiranten Wattie.
Radera