Bok: Väg 9 av Tina Frennstedt

Författare: Tina Frennstedt
Titel: Väg 9
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 422
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold case 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 september 2023




Första meningen: Max kastade en hastig blick bakåt, trampade på och lyssnade efter motorljudet.

Baksidetext
En kontroversiell konstnärinna hittas död vid Stenshuvud fyr på långfredagsmorgon. I anslutning till liket upptäcker man en märklig lera som visar sig vara identisk med den som fanns på brottsplatsen utanför Ystad där den unge pianisten Max Lund mördades för 15 år sedan. När kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, även kallad supersnuten, tillsammans med kollegan Marie Erling tittar närmare på fallen hittar hon inga uppenbara kopplingar mellan offren men nyheten startar en kedja av dramatiska händelser på Österlen. Samtidigt börjar en tvåbarnsmamma misstänka att hennes man inte är den hon trodde att han var.

Min kommentar
Förra våren läste jag första delen i den här serien och blev så förtjust att jag genast köpte de två nästkommande delarna. Risken var nog att de skulle råka ut för samma öde som i stort sett alla böcker göra i det här hemmet, att de får stå olästa i många år. Om det inte en dag hade kommit ett meddelande på Instagram, med en fråga om jag möjligtvis ville ha den fjärde delen. Eftersom jag gärna (så gott som alltid) läser serier i ordning så var det ju bara att ta tag i Väg 9, andra delen alltså.

Miljön här är så lockande att jag faktiskt, dagen efter att jag läst ut boken, gjorde en utflykt till Österlen och till och med färdades en liten bit på väg 9. Det är onekligen speciellt. Här är det inte bara Malmö och Österlen, utan även Lund får vara med lite och också Östarps gästis, som tyvärr inte finns längre. Eller i alla fall inte just nu. Det som gör miljöerna så bra, för mig, är att det inte förekommer några detaljerade beskrivningar av den.

Det är ganska många karaktärer med, men det blir inte rörigt. Det enda jag märker är att jag får lite svårt att hålla isär Tess och Marie. De börjar nästan låta likadant, trots att det är så väldigt olika. De kompletterar varandra på ett bra sätt och de blir en dynamisk duo. Rafaela finns, tyvärr, fortfarande bara i bakgrunden, vilket för övrigt gäller även Adam Wikman. Är de påläggskalvar eller vad är tanken?

I de här böckerna verkar fokus ligga på utredning och det är väldigt lite fokus på privatliv. Precis som jag vill ha det. Så klart är det svårt att undvika personliga problem, men det finns lagom mycket av dem. Tillräckligt för att huvudpersonerna Tess och Marie ska få lite bakgrund. Förutom poliserna så får vi även följa Max, det gamla mordoffret, de sista dagarna innan han blir mördad. Det förekommer också en okänd, som bara kallas för Hustrun, och ett par gästspel av andra, nya mordoffer. Trots morden så är detta varken en bloddrypande eller speciellt våldsam historia.

Det har gått ungefär ett år sedan förra boken och skjutningarna som "inte var så farligt" då har blivit ett stort problem. Lite som i verkligheten alltså. Det blir ju gärna så när man stoppar huvudet i sanden. Jag tycker om att samhällsproblem får ta plats, utan pekpinnar och utan att någon enkel lösning presenteras. Det trycks en hel del på hur viktigt det är att klara upp gamla fall. Att de anhöriga behöver det, men framför allt att de har rätt till ett avslut. De anhöriga som beskrivs här behandlas på ett mycket respektfullt sätt.

En annan sak som jag verkligen, verkligen uppskattar är att det här är första deckare på typ evigheter där huvudpersonen inte är personligt inblandad och inte heller försätts i livsfara, Så befriande och helt fantastiskt.

Väg 9 är inspirerad av mordet på Niklas Elmberg i Lund 1991, som fortfarande är olöst. Detta är ingen fallstudie eller gissningslek om det fallet, utan en helt annan historia, det är nog ett bra val att göra det helt fiktivt och bara använda det riktiga fallet som inspiration. Och nej, böckerna är inte fristående. Så klart kan man läsa den ena utan den andra, men fristående är de inte. Det är en serie.

Avdelningen för olika funderingar:
Fick man veta varför Max cyklade där han egentligen inte borde ha cyklat om han var på väg hem? Jag kan inte komma ihåg det.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 713 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Väg 9: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och Tofflan.