"Alltid skogen" av Sanna Tahvanainen

Genre: Drama
Antal sidor: 266
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Schildts
Utgivningsår: (första) 2005 (min) 2005
Format: Inbunden
Källa: Bibliotek
Utläst: 19 april 2012





Första meningen: Jägarna försvinner bakom sandvallarna.
Sista meningen: Så olika som bara två syskon kan vara.

Baksidetext
Kring ett landsvägshak mitt i ingenstans växer Iris upp omgiven av stockbilar, bussar och kaffesugna chaufförer. Mamma Lolans rödmålade läppar lyser bakom kassaapparaten i Busstationsbaren, pappa Kajen ligger under någon söndrig bil eller berusar sig med minnen. Själv löper Iris på långa starka ben. Hon löper i skogen eller i sandgropen, sanden rinner under hennes slitna springskor. Med öppen blick närmar sig Iris svåra sanningar och någon som eventuellt kan vara hon själv.

Min kommentar
Månadens bok i den nordiska läsutmaningen representerar Åland och tyvärr passade den inte alls min smak.

Faktum är att jag fortfarande inte riktigt vet vad den handlade om, vad som hände på riktigt och vad som bara var fantasier. Jag kan inte ens med säkerhet säga att det handlar om en tonårings uppväxt, eftersom det egentligen aldrig framgår hur gammal Iris är. Tydligen går hon i skolan i alla fall och en kvalificerad gissning säger att hon förmodligen är tonåring.

Det var hoppigt och egentligen bara konstigt. Ibland var hon på Island och planterade skog, ibland sprang hon och fantiserade i skogen, ibland var hennes mamma borta, ett tag även hennes pappa. Och varför hade hon egentligen en skadad fot? Vad hände?

Jag bara antar nu, men jag gissar att boken är skriven på finlandssvenska och det var riktigt intressant att se vilka ord som inte var samma och den annorlunda språkmelodin.

Jag har egentligen inget mer att säga om den här boken, förutom att jag kan förstå att den passar andra människor, för språket är vackert och liknelserna fantastiska, men det passar inte mig alls. Speciellt inte det abstrakta, feberdrömsliknande. Förmodligen är detta en så kallad "acquired taste", en man måste lära sig att tycka om, ungefär som rödvin. Eftersom den ändå fick mig att känna saker och absolut inte lämnade mig likgiltig så får den bli godkänd.

Boktipset hade inget estimerat betyg, det enda som var satt var en trea. Jag ger den 2.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Ingen har än så länge bloggat om Alltid skogen, men jag vet att vi varit flera som läst den nu i april så det kommer nog några.

Boken kan köpas på AdLibris.