Dekadens, politik, plyschoveraller – 1970-talet kan vara så mycket. Den här veckan vill jag att du delar med dig av ditt 70-tal. Det kan vara ett foto, en berättelse, ett minne, en maträtt, en färg – helt enkelt något du förknippar med 70-talet.
70-talet. Det var då nästan allt hände. Det som formade mig till den jag är i dag skulle man väl kunna säga. Min första tanke var att hoppa över utmaningen den här veckan, eftersom det är omöjligt att få med allt jag skulle vilja. Men mitt stora problem är att bilderna på mitt 70-tal finns antingen hos min mor (25 mil härifrån) eller i en låda långt inne i förrådet (inga digitalkameror på 70-talet). Tack och lov så fick jag ett collage när jag fyllde 30 som jag fotade, dagen till ära, och klippte ur några sammanfattande bilder. Här är den korta versionen av mitt 70-tal.
Jag började i skolan.
Jag blev kär för första gången.
Jag hängde med kompisar. Ser vi inte ruggigt coola ut... Bilen är min systers fräcka folkabubbla.
Och katter.
Jag var på min första och sista maskerad.
Jag konfirmerade mig.
Jag slutade i nian (tekniskt sett så var detta redan 80-tal, när bilden togs, men nian var en omtumlande tid och hälften av den var på 70-talet). Det här kan vara enda bildbeviset som finns på att jag någon gång har kunnat sy, både kjol och blus (eller vad det nu är) har jag gjort själv.
Det är samma kille på fotona från första skoldagen, konfirmationen och sista skoldagen. Vi växte upp tillsammans och föddes faktiskt nästan samtidigt också (det skiljer nio dagar mellan oss). Mina och hans föräldrar var/är vänner och vi har alltid följts åt. Mycket bus ägnade vi oss åt när vi var barn och tonåringar, vi hängde nästan alltid ihop (utan att någonsin vara pojk- och flickvän, märk väl) och när min pappa dog så var han nästan lika ledsen som jag.
Det var en fin genomgång!
SvaraRaderaDet är nu man inser att de där fotona borde plockas fram :)
RaderaVad fint att se! Och vilken tjusig outfit på sista bilden, imponerande att du också sytt den :)
SvaraRaderaDet är mer imponerande än man kan tro att jag faktiskt sydde de där kläderna själv. Jag avskydde syslöjd och gillar det fortfarande inte :)
RaderaVad härligt att se :-) Jag lutar åt att göra ett liknande inlägg, inspirerat av ditt...
SvaraRaderaIgår var jag så glad att jag hade det där collaget med alla viktiga händelser fram tills jag var 30 :)
RaderaVilka härliga bilder. Så himla konstigt att se sig själv i en helt annan värld än den vi lever i idag. I minnet är det inte så, inte för mig iaf. Tack för att du delade med dig. :-)
SvaraRaderaJag tror inte jag ser det som att det är jag på bilderna. Det är lite som en annan dimension eller så :)
RaderaUnderbara bilder, tack för att du delar med dig! Och så himla fint att ha haft den där vännen genom hela sin barn- och ungdom. Bilderna kunde ha varit direkt från mitt liv också, känner igen så mycket från mig själv: frisyrer, katter, kläder... :)
SvaraRaderaFrisyrerna under 70-talet är ju nästan ett kapitel för sig. Och då har jag ändå ingen bild på min första permanent :)
RaderaDet där med konfirmationen kommer man ju ihåg!
SvaraRaderaJa, det var ju lite speciellt.
RaderaMen den killen som var på alla korten, det måste vara en värdefull vän att ha!
SvaraRaderaJa, det är faktiskt inget jag har tänkt på egentligen, men vi var nog nästan som tvillingar ett tag :)
RaderaVad härligt att se dina bilder och de väcker en hel del nostalgiska tankar. Bilderna verkligen skriker ut 70-tal med både kläder och frisyrer.
SvaraRaderaDet var ett bra decennium, ett av de bästa. Förutom modet då :)
RaderaSå fint! Så många minnen :-)
SvaraRaderaDet var inte utan att jag blev lite nostalgisk :)
RaderaUnderbart att se dina foton! Bubblan, och kläderna!
SvaraRaderaJag älskar ju fortfarande bubblor, det var vad vi hade hemma :) Kläderna är gräsliga, men jag tänkte att det ju måste vara preskriberat ;)
Radera