En smakebit på søndag: Delhis vackraste händer

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Då är väl sommaren officiellt slut, i och med att smakebitarna är tillbaka. I alla fall så skulle de vara det, än så länge har den inte kommit upp, men jag kör på ändå och hoppas att Mari kommer igång lite senare. Jag förstår fortfarande inte riktigt vart sommaren tog vägen. Den började ju nyss. Det är tur att man har OS-sändningar att trösta sig med.

Igår började jag äntligen läsa Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand. En bok som jag fick av en väldigt snäll kollega för tre år sedan... Jag har förstått att detta ska vara en rolig (morsom) bok och som alltid är jag lite skeptisk till humor i bokform. Den har börjat bra i alla fall, kulturkrockar har alltid ett visst mått av humor i sig.

Min smakebit är från sida 52-53 och det är Göran Borgs första natt i Indien.

Hotellpojken som bar upp min väska på rummet fick en femdollarsedel även han och bugade sig hela vägen ut i korridoren. Jag borde ha borstat tänderna, men det fanns inga plomberade flaskor på rummet och jag övervägde inte ens att skölja munnen med indiskt kranvatten. Så jag klädde av mig direkt och kröp ner under det tunna täcket i den stenhårda sängen och försökte inbilla mig att de små geckoödlorna som kilade pilsnabbt över väggen ovanför mitt huvud var mina vänner, eftersom de åt upp myggen som samtidigt surrade i rummet. Det var inte överdrivet varmt men jag hade ändå satt på fläkten i taket för att få känna lite vinddrag i hårbotten. Efter ett par minuter gick strömmen. Myggorna sökte sig genast till mina öron och surrade så intensivt att jag höll på att bli tokig. Kanske ingick de i en jättelik indisk konspiration som hade som mål att åstadkomma så många irriterande ljud som möjligt, tänkte jag.
     När jag öppnade fönstret för att få in lite luft fylldes näsan av den där sura doften av ruttna ägg igen. Trots att rummet låg mot en bakgård hördes den tunga trafiken från motorvägen på andra sidan tydligt. Jag stängde fönstret och lade mig åter i sängen. Vattenledningen brölade som hungriga dinosaurier. Genom den lövtunna väggen hördes smålänningens snarkningar från rummet bredvid.
     Namaste? Kyss mig i arslet...