"Helveteselden" av Karin Fossum

Författare: Karin Fossum
Titel: Helveteselden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 233
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Helvetesilden
Översättare: Margareta Järnebrand
Serie: Konrad Sejer 12
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 augusti 2016




Första meningen: Femte juli 2005, varmt.

Baksidetext
I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.

Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.

Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår poliskommissarie Konrad Sejer har då han försöker lösa vad som på en gång framstår som ett vansinnesdåd och ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Min kommentar
Det här är alltså tolfte delen i serien om Konrad Sejer och jag var faktiskt lite orolig när jag började läsa. Förra boken gjorde mig ganska besviken och även om nu Helveteselden är bättre än Carmen och döden så är den ändå väldigt långt ifrån Fossums tidigare böcker.

På något sätt känns det som att Fossum skriver på slentrian nu och den där känslan jag fick för de inblandade i de, åtminstone, åtta-tio första delarna, infinner sig inte. Det känns lite som att jag har läst det förut. Återigen handlar det om en aning osunda relationer mellan mor och son, något slags diagnos och frånvarande fäder. Alla brott begås inte av den här försvinnande mängden människor. Sejer och Skarre är knappt med alls, de figurerar bara i utkanten och Sejer känns väldigt trött och grå. Jag får inte alls samma känsla för honom.

Boken blir också extremt svårläst eftersom alla talstreck och/eller citationstecken plötsligt lyser med sin frånvaro. Det gör det i stort sett omöjligt att reda ut vad som är dialog och vad som är tankar. Jag var faktiskt tvungen att kolla om det har varit så i de andra böckerna, men det har det inte.

Historien börjar på sätt och vis i slutet, med mordet. Allt som händer efter det är inte viktigt. Vi får i stället veta vad som ledde fram till dådet. Det är nog ett ganska bra upplägg för det är väldigt tydligt vem som är förövaren. Det finns liksom bara en möjlig skyldig.

Det som räddar boken lite är att karaktärerna är väldigt tydliga och trovärdiga. Relationerna är bra beskrivna och jag blir speciellt berörd av Bonnies liv. Vilken kämpande och positiv människa. Och vilket öde. En riktigt sorglig historia. Spännande är den dock inte, inte ett dugg, i alla fall inte i betydelsen nervkittlande.

Jag tycker Fossum misslyckas kapitalt med att försöka lura läsaren att tro att mördaren är någon annan. Alltför många gånger påpekas en liten detalj [spoiler]att Jens bil är röd[/spoiler] och det blir liksom övertydligt att det bara är där för att vilseleda. En härlig liten tvist blir det i slutet också, för mig var det oväntat i alla fall.

Nu har jag alltså blivit lite besviken på de två senaste böckerna av Fossum och det får mig att fundera över om jag ska läsa den nya som lär vara på gång. Hviskeren kom ut på norska för bara en månad sedan. Vad jag har hört är att den ska vara väldigt bra...

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,24 (beräknat på 69 betyg).
På Goodreads hade den 3,55 i genomsnitt (beräknat på 179 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Helveteselden: Läsa & Lyssna, Bokbabbel och LitteraturMagazinet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.