"Cthulhu vaknar" av H.P. Lovecraft

Författare: H.P. Lovecraft
Titel: Cthulhu vaknar
Genre: Skräck
Antal sidor: 40
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Call of Cthulhu
Översättare: Oskar Källner
Serie: -
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: (original) 1928 (min) 2016
Format: E-singel
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 september 2016




Första meningen: Jag tror att den största nåd som finns i världen är människans oförmåga att sammanfoga och förstå hela dess innehåll.

Baksidetext
Obevekligt sänker sig mörkret över världen. I träskmarkerna pågår makabra voodooritualer. Märkliga drömmar hemsöker människorna med visioner om en kolossal stad och en ofattbar varelse, som ligger död och drömmande däri. En hemlig kult arbetar i det fördolda för de Gamlas återkomst, och någonstans i Stilla havet höjer sig uråldriga krafter ur djupen.

Min kommentar
Plötsligt, en lördag morgon, låg det ett mejl i min inkorg. Från en av mina favoritnovellförfattare, Oskar Källner. Den här gången gällde det inte en av hans egna noveller, utan det visar sig att han har översatt ett helt gäng av H.P. Lovecrafts gamla skräckhistorier. Tack vare min förkärlek för tentakelmonster (OBS! ironi) så tyckte Oskar att jag kanske var sugen på att prova på tentakelmonstrens kung. Jag har ju insett att Lovecraft är ett måste för någon som gillar skräck/fantasy/science fiction och att min kunskap om honom är löjligt låg. En ynka novell har jag läst. Oskar Källner var så snäll att han hörsammade mitt rop på hjälp att välja ut det gottigaste, det blev sammanlagt åtta noveller. Cthulhu vaknar var den enda som jag visste att jag borde läsa, så den började jag med.

Mitt största problem med den här novellen, och jag gissar att samma kommer att gälla de andra jag fick också, är att det märks att den är gammal. Jag har inga som helst problem att förstå att detta skrämde skiten ur folk förr, men nu krävs det nog lite mer. Eller kanske framför allt annat berättat på ett annat sätt. Faktum är att den ändå håller, även om jag inte blir speciellt rädd och jag tycker inte det är särskilt läskigt heller. Däremot så är det bra.

Vem berättaren är tror jag aldrig att man får veta, men han är släkt med en pensionerad professor i semitiska språk som också var expert på uråldriga inskriptioner. Var - eftersom han dör en plötslig och misstänkt död. I alla fall så hittar berättaren en del spännande dokument bland kvarlåtenskapen. Det är upptakten till alltihop, kan man väl säga.

Det hela är väldigt överdramatiskt berättat, ungefär som de där gamla pilsnerfilmerna som ibland går på TV. Det känns väldigt autentiskt. Språket är lite svulstigt och högtravande, men det passar också i tidens anda. Jag har ju generellt svårt för det här med att saker, bara genom ord, beskrivs som otäcka utan att själva historien alls framkallar den känslan. Just så är det i den här novellen, det är väldigt mycket tell, no show. Det hör ju också till tiden när novellen skrevs och faktum är att allt är så enhetligt och dessutom bra översatt att det blir alldeles utmärkt.

Det känns riktigt bra att äntligen ha påbörjat min utbildning i Lovecrafts fantastiska värld och om jag har förstått det rätt så nämns Cthulhu i andra verk, av Lovecraft men även av andra författare. Då är det ju bra att ha börjat med denna och det gläder mig att jag äntligen fått veta hur Cthulhu ser ut, som en blandning mellan en bläckfisk, en drake och en karikatyr av människa. Sympatisk figur, eller hur?

Jag älskar ju kartor och i texten nämns koordinaterna för platsen där Cthulhu "sover". Så om du har vägarna förbi platsen på kartan här nedanför; var försiktig.

Boktipset hade inget estimerat betyg och inga betyg var heller satta.
På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 18 247 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Cthulhu vaknar: Elinas bokliv.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.