Titel: Levande och döda i Winsford
Genre: Drama
Antal sidor: 422
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 juni 2017
Första meningen: I förrgår bestämde jag mig för att överleva min hund.
Baksidetext
En berättelse om att fly från sitt gamla liv. Om att försöka göra upp. Om att kanske börja om trots att man inte är någon ungdom längre. En kväll i november anländer en kvinna till byn Winsford på Exmoor i sydvästra England. Med sin hund bosätter hon sig i ett ensligt beläget hus uppe på heden. Hon använder inte sitt riktiga namn och hennes avsikter med vistelsen är oklara. Hon vandrar bland törnen, dimmor och vildhästar. Hon har bestämt sig för att överleva sin hund. Hon har ett förflutet och en historia. Vad har hänt med hennes man? Är han i livet? Vem var han egentligen och vad var det som hände i Marocko för trettio år sedan? Och är det någon som letar efter henne?
Min kommentar
Håkan Nesser är en sådan där författare som jag känner mig väldigt trygg med. Att läsa hans böcker känns alltid hemtamt, småmysigt (oavsett vad de handlar om) och väldigt avkopplande. Här finns ingen action, ingen stress och ju längre stunder man läser desto bättre blir böckerna. Det är lite som att bli vaggad i en liten eka ute på sjön.
Jag har aldrig varit på Exmoorheden, men det tror jag att Håkan Nesser har varit. Mycket. När jag läser så får jag känslan att jag faktiskt befinner mig där, jag känner fukten och blir lite rädd för dimman. Tänk så mysigt att gå och sätta sig på puben, ta en öl med byborna och prata lite skit. Jag känner en nästan obetvinglig längtan efter att bo ensam i ett hus på Exmoorheden över vintern. Minus alla de där konstiga händelserna då, förstås.
Det tog nog ett par böcker för att vänja mig vid Nessers språk, men nu när jag har gjort det så älskar jag det. Det är väldigt speciellt och jag lär mig alltid några nya ord, men... inget luguber i denna(?!), dock finns det en handfull andra ord som nog får betecknas som Nesser-ord. Framför allt så har han riktigt bra liknelser, den som fastnar mest är huvudpersonens tankar om litteraturvetenskap - att läsa texter med trångsynt lupp.
Om Maria, som berättar den här historien, tycker jag inte. Hon gör konstiga val och känns nästan lite neurotisk och en aning överdramatisk. Dessutom får jag hela tiden för mig att hon är en man. Hennes relation med hunden gillar jag däremot, hur hon pratar med den utan att ge den mänskliga egenskaper.
Jag upplevde boken som väldigt rörig och hoppig. Det är inte direkt något strukturerat kronologiskt berättande, men det stör mig mycket mindre än det egentligen borde. Man får i stort sett veta hela Marias bakgrund genom tillbakablickar och det dyker upp en förfärlig massa döda människor. Inte bokstavligt alltså, utan i berättelsen.
Att något hemskt har hänt förstår man snabbt, vad som har hänt kan man nästan gissa, men det dröjer ett tag innan man får veta hur. Och varför. Det är långsamt, lågmält och i stort sett ingen action alls. Det som händer händer i huvudet. Där är det action.
Slutet är också väldigt Nesserskt och jag älskar det. Vilken fantastisk antiklimax! Som vanligt lämnas en hel del lösa trådar och frågorna är många. Vem var mannen i den silverfärgade bilen? Vem skrev i dammet på hennes bil? Vem la fasanerna vid dörren? Var hon bara paranoid? Jag hade velat diskutera den här boken över en eller par latte.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 341 betyg).
På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 673 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Levande och döda i Winsford: Bloggbohemen, Zellys bokhylla och Fru E:s böcker.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Bara "diskutera över en eller par latte" gjorde att jag blev ännu mer intresserad av den här hyllvärmaren.
SvaraRaderaHa ha, jag kunde faktiskt se mig framför mig, i en cirkel med andra boknördar, med varsin latte i högsta hugg :)
RaderaDen här har jag lyssnat på, gillade den, inte den jag tyckt mest om av Nessers så här långt, men jag tyckte att den var bra och nu när jag läser din recension blir jag sugen på att läsa fler böcker av författaren ;)
SvaraRaderaNej, jag tyckte nog inte att den är hans bästa, men han har en förmåga att trollbinda :)
RaderaJag läste den som sommarföljetong i SvD för några år sedan. Jag gillar nästan allt av Nesser, inte minst att lyssna på hans böcker.
SvaraRaderaKänner igen suget att vilja hyra det där huset och bara njuta av ensamhet, miljön och naturen. En vacker dag ska jag göra just det.
Han läser ju sina böcker själv, har jag förstått. Kanske lyssnar jag också någon gång :)
RaderaDet där huset lät helt fantastiskt. Och så tyst och skönt.
Jag har ofta problem med böcker där jag inte gillar huvudpersonen/huvudpersonerna. Men den här boken gillade jag mycket trots det. Kanske för att man inte visste så mycket från början. Men jag tror inte att det bara var därför.
SvaraRaderaSen gör sig vissa böcker väldigt bra som ljudböcker och den här kanske höjdes lite extra just på grund av att jag lyssnade på den.
Jag är egentligen inte heller så glad i böcker där jag inte gillar karaktärerna, eller jag behöver inte gilla dem villkorslöst, men de ska ha något... Det brukar han vara bra på, Nesser. Jag tror jag måste lyssna på någon av hans böcker också, alla verkar ju tycka att han är en fantastisk uppläsare.
RaderaJa, jag gillar verkligen honom som uppläsare. Just den här läste han inte upp eftersom det är en kvinna som huvudperson. Men Barbarotti-serien läser han själv upp och jag njöt av det lyssnandet.
RaderaJag hade ju problem med att se huvudpersonen som kvinna även när jag läste själv så en manlig uppläsare hade ju inte gjort det lättare, förstås :) Kanske skulle jag satsa på att lyssna på Van Veeteren-serien någon gång.
Radera