Titel: Celephaïs & Azathoth
Genre: Fantasy
Antal sidor: 12
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Celephaïs & Azathoth
Översättare: Oskar Källner
Serie: -
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: (original) 1922 och 1938 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 maj 2017
Baksidetext
Celephaïs
I en dröm såg Kuranes staden i dalen, och det var en stad skönare än någon annan, med murar av marmor och statyer av polerat brons. Han hälsas välkommen som en vän och frände. Han hör hemma där. Men så vaknar han och inleder därefter ett desperat sökande. Han ska finna sin väg tillbaka, kosta vad det kosta vill.
Azathoth
När ålderdomen sänkte sig över världen, och förundran försvann ur människornas sinnen. När grå städer sträckte bistra, fula torn mot rökfyllda himlar, i vars skugga ingen kan drömma. När det barnsliga hoppet för alltid var förlorat, så fanns det en man som reste ut från livet på en vandring genom de rymder till vilken världens drömmar hade flytt.
Min kommentar
Detta är två väldigt korta noveller och efter att ha läst dem så förstår jag varför de satts ihop i samma e-bok. De har väldigt mycket gemensamt, även om nu Azathoth sägs höra till Cthulhu-mytologin, vilket Celephaïs inte sägs göra. Båda rör sig i alla fall i drömmarnas värld.
Celephaïs är en ganska sorglig historia, i alla fall upplever jag den så. Många gånger dyker uttrycket länder där havet möter skyn upp och även om det nu låter väldigt vackert så känner jag att jag har lite svårt att förstå. Både uttrycket i sig och novellen. Allt är väldigt abstrakt.
Azathoth är egentligen början på en roman som aldrig blev skriven. Novellen är bara en sida lång och det är nog i kortaste laget för den. Känslan den ger är vemod.
Genren är lite svårbestämd, men de är nog närmare fantasy än något annat. Det är drömlikt och poetiskt. Båda novellerna känns som ett drogrus och jag kan inte låta bli att fundera på om Lovecraft möjligtvis var lite hög när han skrev dessa. Eller så hade han bara väldigt besynnerliga drömmar. Jag anar en viss samhällskritik alternativt livströtthet. Åtminstone i vår värld. Jag vet egentligen inte varför, men jag blir ledsen när jag läser dem.
Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 1 betyg).
På Goodreads hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 482 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Celephaïs & Azathoth: Endast Eböcker, Elinas Bokliv och Endast Eböcker.
Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.
Jag har inte läst något av Lovecraft, men jag har en av hans novellsamlingar. Men nu måste jag erkänna att jag blev ännu mer nyfiken.
SvaraRaderaVad bra, jag var lite orolig för att jag skulle avskräcka, men det vill jag inte :)
RaderaDrömlikt och poetiskt låter bra, även att det är abstrakt. Däremot har jag ingen lust att bli ledsen när jag läser, åtminstone inte just nu, och livströtthet låter inte heller så muntert. Kluvet. Tur att jag har en enorm boktrave som jag måste ta mig igenom först ;)
SvaraRaderaInte ledsen = fulgråta utan mer lite vemodig och nedstämd. Men du har rätt, ibland orkar man inte med det. Jag tycker det är spännande att utforska H.P. Lovecraft, det hör ju till om man gillar skräck :)
RaderaNej, hög var han inte. Den starkaste drog han försökte sig på var kaffe med massor av socker (fast han fick pyttelite kokain en gång när hans ögonläkare skulle plocka bort skräp ur ögat på honom).
SvaraRaderaSockerrush brukar väl inte ge de här mörka tankarna, så det kan ju inte ha varit det då.
Radera