TV-serie: Sharp objects (2018)

Titel: Sharp objects
Originaltitel: Sharp objects
Genre: Thriller
Skapad av: Marti Noxon
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Amy Adams, Patricia Clarkson, Chris Messina, Eliza Scanlen, Matt Craven
Premiär: 2018-07-08
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på HBO december 2018-januari 2019





Handling
På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förändrats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles trettonåriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märkligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pusselbitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

Min kommentar
När jag såg att Sharp objects visades på HBO så blev jag väldigt sugen på att se den. För nästan exakt fyra år sedan läste jag boken och även om den inte passade mig riktigt (den var på tok för sjuk för mig, låter konstigt, men det är sant) så var den ändå bra skriven. Jag tänkte att TV-serien kanske skulle passa mig bättre.

I vissa avseenden så är TV-serien bättre, som att jag inte alls får samma hopplösa, totalt becksvarta känsla. Det känns helt enkelt inte lika utflippat och människorna känns nedtonade. Vilket kan vara svårt att tro för den som inte har läst boken. På andra sätt så är boken bättre. Något som jag är fullkomligt allergisk mot när det handlar om TV är sådana där snabba klipp, som man nästan får epileptiska anfall av. Här vimlar det av snabba, korta inklippta tillbakablickar. Det är helt omöjligt att hinna uppfatta när och vem som visas i dem. Är det en tillbakablick eller något som Camille ser i sina deliriumanfall? De gör mig nästan vansinnig och jag är nära att ge upp.

Det stora problemet är nog ändå att det blir för utdraget. Karaktären Camille etableras på bara några minuter, efter första avsnittet har man allt klart för sig om hennes uppväxt och hur trasig hon är. Ändå får vi genomlida scen efter scen som visar samma sak. Det blir helt enkelt tjatigt. Och jag kan inte låta bli att fundera över hur Camille är skapt för att ha lyckats skära sig (skriva ord med något vasst) mitt på ryggen. Det känns omöjligt.

Jag tycker ändå de har lyckats bra med adaptionen, stämningen i den där otäcka lilla byn i amerikanska södern är klockrent återskapad. Det är varmt, skitigt och inte ett dugg rumsrent. TV-serien får samma betyg som boken.



På TV Time har serien 9,32 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 35 729 betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.