Originaltitel: Annabelle
Genre: Skräck
Regissör: John R Leonetti
Manus: Gary Dauberman
Skådespelare: Annabelle Wallis, Ward Horton, Tony Amendola, Alfre Woodard, Kerry O'Malley
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: USA
Längd: 99 min
Serie: -
Såg den på Netflix 31 oktober 2020
Handling
John Form har hittat den perfekta presenten till sin havande fru Mia, en vacker docka med vit klänning. Men Mias glädje över Annabelle blir inte långvarig.
Min kommentar
Det har blivit mer eller mindre tradition här att se på skräck till Allhelgonahelgen, även om det kanske inte är sambons favoritgenre. Läskiga dockor har alltid fascinerat (skrämt) mig så Annabelle verkade vara ett bra val. Den hör till Conjuring-universumet och är väl tänkt att förklara hur Annabelle blev Annabelle. Jag har sett lite spridda skurar av alla de här filmerna och försöker väl få lite ordning på dem. Det är lite rörigt med de här filmerna, vad gäller tidslinjen, men längst ner i inlägget kan man hitta vad som gäller om man är intresserad.
Filmen har väldigt låga betyg på olika filmsajter och det kan jag väl inte riktigt förstå, så dålig är den inte. Däremot så innehåller den inget splatter överhuvudtaget, vilket skulle kunna vara förklaringen till de mediokra betygen. Jag upplever inte heller att det är några fjantiga jump-scares här. Det är mer att bilden liksom stoppar upp (oftast på den läskiga dockan) och stannar där en bra stund. Det skrämmer mig mycket mer och för mig blir det väldigt obehagligt, på det långsamt smygande sättet och det är så jag vill ha det.
Skådespelarna är helt okej, mer eller mindre okända, men de har varit med i lite TV-serier och mindre kända filmer. Förutom Alfree Woodard. Hon är verkligen ingen bra skådespelare. Eller så har jag bara otroligt svårt för hennes sätt att agera.
Så klart finns det en del ganska rejäla luckor här, men jag köper det (skräckfilm har en något snällare måttstock, verkar det). Det jag egentligen tycker allra märkligast av allt som händer är att någon skulle vilja ha den här gräsligt fula dockan. I barnkammaren. Jag fick lite ångest ibland, vissa scener var på riktigt skrämmande. Slutet lämnar en del att önska, men det är i sammanhanget helt okej.
Annabelle är långt ifrån Conjuring-filmerna, men den är ändå sevärd och jag tycker att den är en bra bakgrund, om än något krystad, till hur det blev som det blev.
I den här ordningen ska man tydligen se filmerna, i rätt kronologisk ordning, enligt Wikipedia.
Utspelar sig | Titel |
1952 | The Nun |
1955 | Annabelle: Creation |
1967 | Annabelle |
1971 | The Conjuring |
1972 | Annabelle Comes Home |
1973 | The Curse of La Llorona |
1977 | The Conjuring 2 |
1981 | The Conjuring: The Devil Made Me Do It |
På Letterboxd hade den 2,3 i genomsnitt (beräknat på 96 074 betyg).
På IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 138 813 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar