Originaltitel: Björnstad
Genre: Drama
Skapad av: Peter Grönlund
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Miriam Ingrid, Oliver Dufåker, Tobias Zilliacus, Otto Fahlgren, Aliette Opheim
Premiär: 2020-10-18
Produktionsland: Sverige
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på HBO oktober 2020
Handling
Den lilla staden Björnstad håller sakta på att försvinna in i den omgivande skogen. När stadens juniorhockeylag har chansen att vinna rikssemifinalen landar hela bygdens drömmar på några tonårspojkars axlar. Denna tunga börda blir startskottet för en våldsam handling där en flicka blir traumatiserad och en stad försätts i kaos. Anklagelserna sprider sig som ringar på vattnet och lämnar ingen opåverkad.
Min kommentar
Tidigare i år så läste jag boken Björnstad. Jag fick väldigt bråttom, eftersom jag upptäckte att den skulle bli TV-serie. Antingen så blev den försenad eller så minns jag fel, för jag trodde den skulle kommit redan i våras, men nu spelar det ju ingen roll längre. Trots att jag oftast blir besviken på filmatiseringar så var denna ett måste.
Egentligen är jag nog ganska tacksam för att jag har en hjärna som inte minns detaljer (i alla fall inte den typ av detaljer som de flesta brukar komma ihåg) och det är likadant nu. Grundhistorien är åtminstone inte förändrad. Det jag tycker har ändrats är fokuset och känslan. I boken var det mycket fokus på jargongen, speciellt den på läktaren men även den mellan killarna i laget. Det tycker jag inte att det är här, snarare är det så att den helt saknar betydelse i serien. Jag tycker också att det är mycket tydligare i serien att Kevin vet om att han har gjort fel. Det har jag inget minne av i boken. Lyt-tanten (som jag kallar henne, officiellt) är väldigt nedtonad. Och Bobo, en av mina favoriter i boken, märks knappt av i TV-serien. Den lilla lågmälda humor som finns i boken saknas helt.
Skådespelarna lär vara lokala förmågor, många av dem. Bland annat ungdomarna, om jag har föstått det rätt. De är riktigt bra och känslan av att vi befinner oss långt norrut förstärks av att nästan alla pratar rätt dialekt. I alla fall i mina öron. Det är åtminstone inte stockholmska man hör. Tobias Zilliacus, som spelar ärkesvinet Mats Erdahl, gör sin roll perfekt. Min avsky för honom känns väldigt äkta.
För mig blir det lite för förmanande och inte alls lika subtilt. Det är betydligt mörkare och inte på långa vägar lika tankeväckande/berörande som boken. Främst beror det nog på att jag upplever det som att jag blir styrd, hur jag ska tolka/tänka/känna. Det känns lite som att man har velat skildra hockeyn som en värld där männen härskar. I boken är det betydligt mer nyanserat. Med tanten Lyt som en av de drivande. Det som sker här existerar för övrigt inte bara inom hockeyn, det finns överallt. I hela samhället och definitivt inte bara bland pojkar/män.
Jag blir så vansinnigt upprörd över hur de vuxna beter sig, det är de som ska vara mallarna, förebilderna. I stället beter de sig som svin och deras barn gör likadant. Naturligtvis. Så här blir det när barn inte får lära sig att allt man gör får konsekvenser, för att sedan bli truliga tonårspojkar som får härja fritt. Vad man än tror i den åldern så är man inte mogen det ansvaret.
De otroligt vackra vyerna i serien förstärker människans litenhet och uselhet, det blir väldigt effektivt. Den stora frågan är nog om en bys överlevnad är värd ett förstört människoliv. Jag gillar i alla fall serien. Även om boken är bättre.
På TV Time har serien 8,94 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 727 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
| Spännande | Tråkig | |
| Klurig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Osannolik | |
| Snyggt foto | Rolig | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort | |
| Fartfylld | Långsam |
Vi såg klart serien i lördags och den fick godkänt av sambon som inte läst boken. Jag tycker också att den är helt ok som serie men saknar ändå många av känslorna som förmedlades bättre i boken. Och även vägen fram till själva händelsen kändes rätt forcerad här. Och jag är glad att det hunnit gå rätt lång tid sen jag läste boken så jag inte störde mig på allt för många detaljer som ändrats. :)
SvaraRaderaJag såg på Twitter(?) att Backman inte varit med och skrivit manus och inte heller sett resultatet.
Jag kände väldigt mycket mer av allt, egentligen, när jag läste boken. Visst gick det snabbt där i början? Jag tyckte vi knappt hann börja titta innan allt hände.
RaderaLäste också att Backman inte har varit involverad. Tror att det är lika bra att lämna över det. Även om resultatet inte blev lika bra så tycker jag ändå att den var klart sevärd.
Är också klart glad att jag inte minns allt. Maken hade bättre minne. Jag tyckte det var mer fokus på själva spelet i serien än kulturen och värderingarna som det var i boken. Så en del gick förlorat...
SvaraRaderaI boken tycker jag att det var väldigt tydligt, allt det där med kulturen runt omkring och speciellt på läktaren. Det var nästan borta här. Det blev inte alls lika tankeväckande så här, i alla fall inte för mig.
Radera