300-jubileum i dag! Vad passar då bättre än att ha sista boken från min födelsedag i maj 2017.
Nu skäms jag nästan lite, men Vinden genom nyckelhålet av Stephen King är faktiskt fortfarande oläst.
För tio år sedan läste jag hela Det mörka tornet-serien på mindre än två månader. Sju böcker på sammanlagt drygt 3000 sidor. Först efter det, 2012, beslutar sig Stephen King för att det behövs minsann en bok till. I mitten av serien. Så plötsligt blev det en ny del fyra. Den svenska översättningen dröjde i ytterligare fem år... Nu hör den inte så starkt ihop med resten, för denna är mer en berättelse i berättelsen, men ändå. Med tanke på hur styggt det tog på mig när jag nådde slutet på detta epos så vet jag faktiskt inte om jag orkar återvända. Den här serien är något av det absolut bästa jag någonsin har läst och separationsångesten som drabbade mig när jag var klar... den var inte nådig.
Så här står det på baksidan:
Roland Deschain och hans ka-tet - Jake, Susannah, Eddie och billybumlaren Oy - hamnar mitt i en kraftig storm kort efter att de korsat floden Whye på sin väg mot de Yttre Baronierna. Medan de väntar ut stormen berättar Roland två märkliga historier, vilket kastar nytt ljus på revolvermannens eget förflutna.Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Under hans första år som revolverman skickas Roland iväg av sin far tillsammans med vännen Jamie DeCurry för att undersöka en mystisk varelse som terroriserar befolkningen i baroniet Debaria. Roland tar hand om pojken Bill Streeter, den enda överlevande efter varelsens senaste massaker. För att lugna pojken berättar Roland en historia som hans egen mor ofta berättade för honom själv när han var liten; Vinden genom nyckelhålet, legenden om Tim Stoutheart.
Då var det Stephen King igen som har skrivit så mycket och som jag inte har läst ett enda dugg av. Jag vill ju. Kanske kan jag samla ihop mig och läsa en novell? Hans romaner brukar ju vara så omfångsrika.
SvaraRaderahttp://mosstanten.se/2021/05/13/hett-i-hyllan-105-fyrtiotalisterna/
Jag kan rekommendera Flickan som älskade Tom Gordon, den är bara lite drygt 200 sidor lång och fantastiskt bra. Ingen skräck = monster 😉
RaderaJa det var lite otippat att du hade en oläst av honom! De där extra böckerna i en serie är knepiga.
SvaraRaderahttps://lottensbokblogg.wordpress.com/2021/05/13/hett-i-hyllan-245/
Faktum är att jag har flera 😳 Han spottar ju ur sig minst en tegelsten om året, verkar det, och så några noveller på det.
RaderaJag har någon Kingbok oläst med https://eggetbok.blogspot.com/2021/05/hett-i-hyllan-115.html
SvaraRaderaDet är lätt hänt 🙂
RaderaKing är inte riktigt min grej. Min hyllvärmare finns här https://boklysten.blogspot.com/2021/05/hett-i-hyllan-300.html
SvaraRaderaSå kan det ju vara, men han skriver i många genrer.
RaderaJag har aldrig läst Det mörka tornet men prövade snabbvarianten och kollade på filmen för några år sedan. Trots både Idris Elba och Matthew McConaughhey var den tyvärr sådär. Jag tänker att jag en dag borde läsa serien men vet inte om det kommer att bli av. Jag gillar ju ändå King. Jag kanske kan gör att projekt av det som jag gjorde med Harry Potter och läsa alla böckerna på ett år. Längre fram när mina hyllvärmare minskat i antal.
SvaraRaderahttps://bokdivisionen.se/2020/12/23/hett-i-hyllan-ogjort/
Filmen! Åh nej! Den är på riktigt usel. Inte alls lik böckerna. Jag läste hela serien (ja, förutom Vinden genom nyckelhålet då) på knappa tre månader. Två böcker på raken, sedan något annat, sedan två böcker på raken och så vidare 🙂 Det gick inte att låta bli.
RaderaHär är mitt bidrag denna vecka
SvaraRaderahttps://mittbokintresse.blogspot.com/2021/05/hett-i-hyllan-vecka-19-2021.html