"Bekännelsen" av Jo Spain

Författare: Jo Spain
Titel: Bekännelsen
Genre: Thriller
Antal sidor: 334
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The confession
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2021




Första meningen: Den första skuren av min mans blod som träffar TV-skärmen är det som kommer att hemsöka mig under de följande veckorna - ett perfekt diagonalt stänk där varje liten droppe faller som en klarröd tår.

Baksidetext
Sent en kväll kliver en man in i det luxuösa hem som tillhör ökände bankiren Harry McNamara och hans fru Julie. Mannen attackerar Harry, obeskrivligt brutalt, medan Julie ser på, fastfrusen av skräck.

Onekligen ser det ut som om Harrys många synder korruption, girighet, svek till sist hunnit ikapp honom. En timme senare överlämnar sig våldsmannen till polisen, som alltså har ett offer, en misstänkt gripen och till och med ett ögonvittne. Ändå kan Julie inte släppa känslan av att det kommer mer. Var Carneys snabba bekännelse verkligen ett svar på hans samvete eller är det bara det första draget i ett dödligt spel?

Min kommentar
Bekännelsen dök upp som en överraskning för drygt tre år sedan. Man skulle kunna tycka att en bok med den här handlingen, som utspelar sig i Dublin, snabbt borde ha flutit upp och placerat sig överst i läskön. Men icke. Ibland räcker inte ens det. I år tog jag med den i min Boktolva. Jag är ju väldigt nyfiken på vad jag tycker om hennes författarskap, hon har skrivit fler böcker som jag är nyfiken på.

Boken börjar med en smäll, kan man säga. Nästan en smärre chock. Kan man verkligen börja en bok så där? Jodå, det går bra och den starten fångade omedelbart mitt intresse. Tyvärr så bibehålls inte det järngreppet utan det dalar och blir mer ett drama än en thriller. Den nervpirrande, ovissa spänningen saknas helt, i stället blir det spännande som i intressant när vi får följa karaktärerna och deras personliga problem. De innefattar, bland annat, alkoholism, barnlöshet, otrohet och en tung barndom med föräldrar som har alkoholproblem och psykiska problem.

Det finns tre berättare, eller vad man ska kalla det. POV:s kanske. Julie och JP berättar i jag-form medan Alice, av någon oklar anledning inte gör det. Just tråden med polisen Alice ställer jag mig frågande till. Den behövs inte överhuvudtaget, jag tycker den tillför noll och intet. Även om nu hon faktiskt verkar vara den enda sympatiska karaktären här. I övrigt så gillar jag varken Julie, Harry eller JP och kan varken relatera till dem eller förstå dem. Jag bryr mig egentligen inte om dem, men jag vill gärna veta hur allt blev som det blev. Det är ett styvt jobb att ändå få mig att gilla berättelsen med de här förutsättningarna.

Jag tycker att allt blir lite för långdraget, mest för att det ju faktiskt är ganska uppenbart vad som hänt. Varför dröjer lite och vad som ledde fram till det får vi inte veta förrän mot slutet. Rent berättarmässigt så är det snyggt gjort, men detta är alltså ingen vem-gjorde-det. Det vet man redan från början och det finns faktiskt logik i vansinnet. Trots allt. Även om den är fel.

Lite förvånad är jag över att Bekännelsen inte har rönt större framgångar i Sverige. Det är ingen klockren fyra, men det är omöjligt för mig att sätta ett lägre betyg på ett gediget arbete. Jag vill väldigt gärna läsa mer av henne.

Avdelningen för olika funderingar:
Vid ett flertal tillfällen så refereras till något som JP:s mamma hade gjort mot/med honom när han var liten. Vad var det, egentligen? Har det editeras bort? Jag kan inte minnas att jag läste vad det var.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 3 801 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Bekännelsen: Läsa och lyssna, DAST Magazine och Läsvärd eller inte.