"Kvinnan i fönstret" av A J Finn

Författare: A J Finn
Titel: Kvinnan i fönstret
Genre: Thriller
Antal sidor: 454
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The woman in the window
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 april 2021




Första meningen: Hennes man är hemma när som helst.

Baksidetext
Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?

Min kommentar
Kvinnan i fönstret var ju en rejäl snackis för några år sedan. Alla läste den. Alla pratade om den. Utom jag. Den har stått i min hylla och samlat damm ända sedan dess. Egentligen så förstår jag inte alls varför jag inte har läst den. När jag för någon vecka sedan såg att den skulle komma som film nu i maj så plockade jag fram den och ställde den i min prioriteringshylla. Där fick den inte stå länge. När alla planerade böcker (och lite till) för april var utlästa så fanns det fortfarande mycket månad kvar. Så var det alltså äntligen dags.

Redan från start är jag fast. Jag gillar verkligen berättarrösten. Anna är så härligt och uppfriskande självironisk. Jag skulle verkligen ha velat lära känna henne, innan hon försvann in i alkohol- och tablettdimman. Om det är något jag inte brukar gilla så är det missbrukande huvudpersoner, oavsett missbruk, men här är det på något sätt så berörande att det funkar. Ju längre in i boken jag kommer desto mer börjar jag fundera på om detta är ett fall av opålitlig berättare. Eller om Anna är den enda man kan lita på. Trots allt är det ju så att bara för att man är paranoid så betyder det inte, alltid, att man inte är förföljd.

Det är oerhört många referenser till gamla svartvita filmer, av vilka jag faktiskt har sett många. De följer och förstärker Anna upplevelser. Jag älskar hela stämningen och atmosfären. Otroligt mycket Hitchcock-vibbar! Alla karaktärer (de få som finns) verkar ha något att dölja. Frågan är bara vad. Och har det med allt att göra. Det är en väldigt lågmäld spänning. Egentligen är det nog mer en konstant obehagskänsla, som jag bara måste få antingen bekräftad eller dementerad. Just det där med att ifrågasätta sig själv, det man egentligen vet och känner, det är läskigt.

Vi får allt eftersom veta mer om Anna och vad som har orsakat hennes PTSD, lite i taget. Det som väl förmodligen var tänkt att vara twisten överraskar mig inte ett dugg. Den var självklar. Det gör inget, det är ändå spännande. Spänning ska ju faktiskt inte förväxlas med överraskning. Att jag vet gör inget. Huvudpersonen vet inte, vilket i mångt och mycket gör det mer spännande för mig. Det kan vara just den här ingrediensen som jag går igång på. Ett annat avslöjande som kommer tar andan ur mig och jag kan inte riktigt fatta att jag missade det. Trots allt så är det ändå ett säkert tecken på hur bra boken är. Hur den fångar mig så att jag glömmer att tänka ett steg till.

Kvinnan i fönstret är väldigt bra, men den får ändå inte full pott. Det blir lite för mycket samma sak i lite för många sidor, vilket egentligen inte stör mig. Det blir liksom aldrig segt och tråkigt. Dessutom speglar det på ett bra sätt Annas urtrista och enformiga liv. Filmen? Ja, den kom igår. Och den sågs igår.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 523 260 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Kvinnan i fönstret: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Just nu - just här.