Bok: Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst

Författare: Christoffer Holst
Titel: Blå, blå höstvågor
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 300
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cilla Storm 2
Förlag: Lovereads
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 september 2022




Första meningen: Kungsgatan lyser i rött och grönt.

Baksidetext
Hösten har kommit och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig?

På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård.

Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige.

På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas öns mörka förflutna.

Min kommentar
Jag hade ju en idé om att läsa serien om Cilla Storm i realtid, åtminstone rätt årstid. Blå, blå höstvågor är andra delen och när det blev september tyckte jag att det var höst och plockade fram den. Det visar sig att boken utspelar sig en bit längre in på hösten, mestadels oktober. Men det gick bra ändå.

Som vanligt tycker jag att det är skönt att läsa om kvinnlig vänskap, där personerna är jämställda och ingen är elak mot någon annan. Just den här vänskapen är speciell i det att den går över generationsklyftorna. För det är ju faktiskt så att när man väl är vuxen så spelar inte ålder någon som helst roll. Det är en härlig "udda" vänskap. Lite läskigt är det dock att den är med "svärmor".

Karaktärerna är inte många och faktum är att de inte är jättelätta att tycka om. Samtliga har några mindre sympatiska egenheter och det är också det som gör att jag tycker om dem. Ändå. Relationerna mellan dem är alltid engagerande. Christoffer Holst är en fena på att få till bra karaktärer. Drivet framåt finns där hela tiden och mitt intresse hålls hela tiden vid liv. Jag tappar aldrig fokus. Inte ens Cillas och Adams oförmåga att komma till skott får mig att ledsna. Det känns så äkta. Jag blir aldrig matad med hur jag ska tänka eller känna utan det tillåts jag göra helt själv. Det känns bra när författaren litar på sin läsare.

I Christoffer Holsts böcker får man alltid massor av kulinariska upplevelser på köpet. Jag kan dock tycka att det är för lite mat, men i gengäld är det massor av vin. Man får många genrer på en gång i den här serien, verkar det. Som deckare är den väl inte något speciellt. Det blir ju ganska uppenbart hur det hänger ihop när man får en extra karaktär att följa så där. Lite ologiskt agerande blir det också. Som varför de helt enkelt inte bara gick tillbaka och läste Madeleines akt också. Datorn fanns ju kvar. Nu är det ju kanske inte för deckargåtan som gör boken läsvärd så det gör inget.

Speciellt spännande och ovisst blir det egentligen inte, i det stora hela. Men jag blev faktiskt lite överraskad av både motiv och förövare vad gäller det nutida mordet. Jag verkar drabbas av samma sak som när jag läser Elly Griffiths och Louise Penny. Jag glömmer helt enkelt att jag har ett mord att lösa.

Jag är ju inget fan av romantik, men i den här formen funkar det. Främst kanske för att det aldrig blir så där sötsliskigt att det knastrar i tänderna. Det är inte sliskigt på något sätt faktiskt.

Efter att ha läst Blå, blå höstvågor kan jag bara konstatera att den lite underliga genren mysdeckare funkar, i alla fall i händerna på Christoffer Holst. Jag har redan kollat upp att nästa bok utspelar sig i juletider. Så i år blir det en julbok. Om man kan kalla den för det.

Avdelningen för olika funderingar:
Det dyker faktiskt upp ett namnbyte här och det gör mig lite besviken. Personporträttet Cilla håller på med när boken börjar handlar om Elizabeth Short. En bit in heter hon plötsligt Elizabeth Smart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 407 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Blå, blå höstvågor: Lottens bokblogg, Bokmalen.nu och Nilmas bokhylla.