Bok: Överlevarna av Jane Harper

Författare: Jane Harper
Titel: Överlevarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 361
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The survivors
Översättare: Mattias Edvardsson
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 augusti 2022




Första meningen: Hon hade - nästan - kunnat vara en av Överlevarna.

Baksidetext
Ett misstag förändrade Kieran Elliots liv för alltid och skuldkänslorna som fortfarande förföljer honom blossar upp när han besöker den lilla kuststad som en gång var hans hem tillsammans med sin fru och deras lilla dotter. Kierans föräldrar kämpar för att få saker att gå ihop i ett samhälle som är beroende av havet, både på gott och ont, och över dem hänger skuggan av den frånvarande brodern Finn. När en kropp upptäcks på stranden hotar väl bevarade hemligheter att dyka upp i den mordutredningen som följer. Ett sjunket vrak, en försvunnen flicka och frågor som aldrig fått något svar.

Min kommentar
Jag har bara läst Jane Harpers debut tidigare och direkt efter att jag hade läst den beställde jag de två böcker som hon hade skrivit dittills. När jag såg att Överlevarna var på gång så åkte den direkt in på önskelistan. Dock hade jag trott att jag skulle få vänta tills julafton innan den blev min.

Till saken hör att det är självaste Mattias Edvardsson som har översatt boken och han var så snäll att han skickade mig ett exemplar (tack igen). När boken kom så insåg jag att jag verkligen inte ville vänta för länge med att läsa. Lyckligtvis så såg jag en lucka mellan två planerade böcker och där åkte den in. Nu kan jag lugnt säga att Mattias Edvardsson översätter minst lika bra som han skriver egna böcker.

När jag börjar läsa så blir jag lite orolig för den ena karaktären efter den andra dyker upp, i tät takt. De kommer dock in på ett väldigt naturligt sätt. Några är lättare att komma nära/relatera till än andra, men jag har inga problem att hålla isär dem. Favoriterna blir Kieran och Mia. Bra förhållanden är inte vanliga i böcker, men här är ett av dem. Jag gillar att läsa om dem och jag gillar hur de kompletterar varandra. Även den lite excentriske författaren är kul att läsa om. Generellt kan man nog säga att ingen karaktär är vad man förleds att tro i början. Tumme upp för det!

Miljön är ständigt närvarande och jag bara älskar det vilda, karga. Hur den påverkar allt och alla. Hur maktlös den lilla människan är när naturen visar sig från den sidan. Tasmanien är en ö som nog har fascinerat mig sedan jag upptäckte att den finns där och fascinationen blir inte direkt mindre av den här boken.

Mitt vanliga problem dyker upp här, detta med att strössla med tillbakablickar. Mitt i den nutida berättelsen. Jag kan tycka att det är ett oskick och ja, jag reagerar på det, men det stör mig inte tillnärmelsevis så mycket som det brukar. Frågan är väl om den här historien går att berätta på något annat sätt. Jag tror inte det. Det är många villospår som är utplacerade här och där och små informationsbitar dyker upp då och då. Det är riktigt snyggt gjort. Ännu en av mina käpphästar uppenbarar sig. Det där avskyvärda "fusket" som egentligen inte får förekomma i en "riktig" deckare; berättaren får veta/förstår något som inte vidarebefordras till läsaren. Det händer minst ett par gånger, men det stör mig inte heller lika mycket som det vanligtvis gör. Kanske för att jag inte ser detta som en deckare. Det handlar inte om problemlösning.

Vad det handlar om är hemligheter, skuld, svek. Hur vissa människor, utan att reflektera över hur deras beslut påverkar andra, ser det som sin sak att bestämma vad du ska få veta om något som rör dig i allra högsta grad. Jag skulle inte kalla detta för en thriller, den är inte spännande på thriller-vis, utan mer på det intressanta sättet. Jag vill helt enkelt veta. Allt. Det finns en nerv där hela tiden. Lågmäld, i bakgrunden. Med en dissonans som bara blir högre och högre. Det är något som inte stämmer.

För mig är Överlevarna bättre än Hetta, tajtare, och jag är faktiskt mer eller mindre trollbunden från start till mål. Det finns så mycket att fundera på och drivet framåt finns hela tiden, även om det går långsamt. Egentligen är nog detta mer ett familjedrama än något annat och hade det inte funnits ett nutida mord här så skulle den aldrig ha klassats som deckare. Denna skulle passa utmärkt som film.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 77 135 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Överlevarna: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Deckarlogg och DAST Magazine.