Smakebit på søndag: Blå, blå höstvågor

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Plötsligt händer det: En helt oplanerad helg! Ett litet andningshål mitt i alla kalashelger och allt annat som händer.

Det är ju september och höst, i alla fall enligt almanackan, och då har det blivit dags att läsa andra delen om Cilla Storm, Blå, blå höstvågor, av Christoffer Holst. Genren är inte så udda nu längre, men den var när boken kom... feelgooddeckare, eller vad man ska kalla det. Så här långt har det fungerat bra.

Min smakebit är från sida 98 i e-boken:

I nästa sekund kommer ett helt tonårsgäng farande bakom dem. De är flera stycken, säkert tio, och i tumultet släpper Patrick och Ella varandras händer. När tonåringarna blivit skrämda av råttan och den gamla kvinnan och därefter försvunnit in i nästa rum inser Ella plötsligt att hon står ensam i det mörka utrymmet.
    Patrick är borta.
    Han var här alldeles nyss, för bara några sekunder sedan.
    Har han gått in i nästa rum? Ella vänder sig om i mörkret, plötsligt känner hon sig förvirrad.
    – Patrick? Hallå?
    I samma sekund plingar det till från hennes ficka. Hon plockar upp mobilen, stirrar på den upplysta skärmen. Ett främmande nummer har skickat ett sms till henne.

    Du är så vacker. Lika vacker som på tv.

    Ella stelnar till. Någonting snörps åt i hennes hals, gör det svårt att andas. Hon klickar fram sms:et. Läser samma mening om och om igen. Vem är det här? Ska hon svara? Det plingar till igen.

    Jag trodde aldrig att du skulle vara så vacker i verkligheten. Men det är du. Nu när jag ser dig.